15 Varför är det så lätt att ljuga?Eller - Varför är det så svårt att tala sanning?

Kameran zoomade in på prästen under mötet med de anställda i kyrkan. Frågan från en av medarbetarna hade kommit ut i luften och hängde där och dallrade. Han hade ställt frågan -
- Vad tyckte du om min läsning i kyrkan i söndags?

Talar jag sanning eller inte? Foto E Ljungström

Kameran zoomade in på prästen under mötet med de anställda i kyrkan. Frågan från en av medarbetarna hade kommit ut i luften och hängde där och dallrade. Han hade ställt frågan -
- Vad tyckte du om min läsning i kyrkan i söndags?

Prästen som förväntades svara på frågan, var en av deltagarna i en studie.
Fyra forskare studerade olika aspekter för att fånga signaler på om deltagarna i studien vid något tillfälle under de dagarna de följdes – ljög. Prästen hade vid intervjun inför studien bedyrat att hon aldrig ljög och att det skulle bli enkelt, men att de såklart gärna fick filma henne och att hon gärna deltog. Med ett filmteam som följde henne under ett par olika dagar, en mikrofon på kläderna, och mätare på kroppen som mätte bland annat kroppstemperatur ombads hon av forskarteamet att jobba på som vanligt.

Inzoomingen var bra.
Den fångade hennes subtila kroppsspråk. Det syntes tydligt att hon inombords brottades med sig själv. Hon ville verkligen inte ljuga och säga att det var bra, för det var det inte. Läsningen hade varit dåligt förberedd och inte alls blivit så bra som hon önskat. Men hon ville inte säga det rent ut heller. Temperaturen visade sig stiga, hjärtat klappade lite fortare och andningen blev kortare. Hon valde till sist att helt undvika svaret på frågan. Hon kommenterade istället hur fint det varit i kyrkan och att det varit kul att så många kunnat lyssna på det som sades.

Men vad ÄR en lögn?
Frågan vad som är lögn eller inte, är med ovanstående tydliga exempel helt enkelt inte svart eller vit. Dialogen med prästen efteråt visade på en stor insikt i att det mycket väl kan vara en lögn att inte säga allt, eller att inte säga det man faktiskt tycker. Hon ville helt enkelt inte göra medarbetaren ledsen och upprörd. Prästen satt tankfull i samtalet efteråt och fick en helt ny insikt. Som väckte nya frågor. Vad är en lögn – egentligen! När talar jag sanning? Varför är många av oss så förtvivlat dåliga på att säga sanningen? Vad är sanningen.

Ja, vem äger sanningen? Jag är väl medveten om att det är en stor fråga. Kanske just därför som vi behöver prata om den lite till…. 😊.

Var är sanningen? Foto B Olofson

Varför säger vi inte sanningen? (Det här blir snart en egen krönika – jag lovar!)
Det finns givetvis en uppsjö av svar. Här är tre klassiska – från en expert. 😊. Många av oss undviker att säga allt, eller att verkligen säga vad vi tycker av en massa olika anledningar. Helt sant är - att Vi har ALLA gjort det!

• Vi kanske inte har tänkt efter och vet därför inte vad vi egentligen tycker och zoomar ut och bort från frågan för den här gången.  

• Vi är rädda för reaktionen. Om vi skulle säga vad vi verkligen tycker, tror vi att vi vet att personen blir arg, sur, ledsen eller på andra sätt kommer att visa sitt ogillande med det vi har att säga. Vi låter därför bli att säga det, för att skydda oss själva från reaktionen här och nu – även om det smakar surt efteråt inombords under en längre tid.

• Vi är inte så bra på att sätta gränser. Om någon säger något dumt till oss, eller inte gör det den ska på det sättet vi kommit överens om, säger vi inte ifrån för vi tror att det blir värre, eller att det inte gör så mycket och slätar över.

När vi låter blir att säga det vi tycker när det faktiskt efterfrågas, eller behövs – skyddar vi oss själva från disharmoni här och nu. I gengäld kan olusten ligga där och skvalpa under en längre tid – vare sig vi är medvetna om det eller ej.

3 grader av sanning – vilken är mest sann?

1.      Jag vet vad som är sant!

2.      Jag vet vad som är sant för mig.

3.      Jag tror att jag vet vad som är sant.

Sanningen är kanske – att det är olika grader av ödmjukhet. Beroende på hur ödmjuka vi är inför att äga sanningen, så påverkar det också vår relation och vår kommunikation med andra!

Om jag vet vad som är sant
Det kan ju ge en trygghet och vara sant på riktigt.
Men om jag egentligen inte vet säkert, och sätter upp en fasad som visar att jag äger sanningen. Då behöver jag ju inte lyssna på andra vilka deras sanning är? Då lär jag inte ställa frågor, eller vara nyfiken på fler perspektiv. Då blir det svårare att växa.

Om jag vet vad som är sant för mig
Det kan ju också ge en trygghet och har jag verkligen gett det mycket eftertanke är det helt klart viktigt för mig. Risken med att det är en fasad kan också finnas här. Om jag redan vet vad som är sant för mig, om jag är helt färdigtänkt i min uppfattning om min sanning, kan jag ha svårt att ändra inställning om det visar sig faktiskt inte vara sant. Jag kan ha svårt att släppa den ursprungliga tanken. Om jag alltid har trott och tänkt att jag inte kan måla, eller skriva så kan det bli självuppfyllande i sig. Att jag låter bli att rita, att jag låter bli att skriva. Då blir jag ju faktiskt inte bra varken på att rita eller skriva heller.

Jag tror att jag vet vad som är sant
Här finns naturligtvis möjlighet för tvivel och dömande. Den där personen kan aldrig bestämma sig för vad den tänker! Eller ”Varför kan jag aldrig bestämma mig för vad jag tänker och tycker!”. Men det är samtidigt en ödmjuk inställning till sanningen som öppnar upp. Både för fler perspektiv och möjligheter, och för en nyfikenhet. Är jag inte helt 100 procent säker själv, kan jag ju bli nyfiken! Är jag nyfiken kan jag växa och lära mig mer. Jag är också inställd på att sanningen kan förändras! Och det är ju oftast det som är mest sant med sanningen.

Det sannaste med sanningen - enligt min sanning :)
Sanningen förändras och den ser olika ut, beroende på vem som ser på den och från vilken vinkel. Det är därför syskon som växer upp i samma familj kan ha helt olika syn på vad som är ”sant” i deras uppväxt. En lillasyster kan ha en helt annan bild av föräldrarnas uppmärksamhet än vad ett större syskon har. Bådas bilder kan vara sanna, men vad som är helt sant är med andra ord - inte helt klart.

Sanningen är sällan så klar som vi ofta önskar. Tänk på att det samtidigt är just det, som ger de största möjligheterna till förändring. Kan vi ändra vår egen bild av vad som är sant eller ej, kan vi också hitta ödmjukheten och växa som människor.

Graden av sanning vi väljer och vårt sätt att säga den påverkar vår kommunikation och därmed våra relationer till varandra.

Så vad kunde prästen ha sagt? Ja eftersom lögn enligt egen utsago var uteslutet – kanske något av följande, med utgångspunkt i sanningsgrad 2 och 3 för att ta sitt ledaransvar.

• Vill du ha ett ärligt svar? Jag tänker att du har gjort bättre läsningar förut, och att den här gången lade jag märke till att du inte verkade lika förberedd. Tystnad.

• Jag har några tankar som jag gärna delar med mig av, men jag skulle gärna vilja höra vad du tänker själv först. (möjlighet att det finns en insikt – annars punkt 1)

• Det är möjligt att mitt ärliga svar gör dig upprörd, men när du frågar så vill jag vara ärlig. Är du beredd på det och vill växa med uppgiften?

Min inställning till lögn har med prästens exempel blivit mer färgrik för mig. Det enda jag vet helt säkert är: Att ljuga för sig själv är att inte vara sann mot sig själv.

/Birgitta

Vad du ser beror på vilket fönster du ser ut från. Foto B Olofson