17 Att tillåta sig själv att skratta. Eller När vi skrattar öppnar vi upp för en annan kanal – den hjärtliga.

😊 Kanske är det så att minskat skrattande över tid kan vara en reaktion på hur vi lever vårt liv, och att vi är i det grå – att vi mår mindre bra än vi brukar. Så har det stundom varit för mig i alla fall. När det händer, när skrattet minskat, då tar jag tag i att verkligen att fundera på vad som jag tycker är riktigt roligt i livet och faktiskt aktivt fyller mitt liv med mer av det! I all sin enkelhet, även om det inte alltid är enkelt 😊.

När skrattade du senast? Sådär hjärtligt? Spännande ord det där. Hjärtligt. Ett rätt finurligt sätt att säga, att hjärtat måste vara med fullt ut, för att adjektivet ska få kallas hjärt-ligt.

Jag skrattar mycket när jag reser! Jag skrattar massor med mina ungdomar - speciellt när vi reser tillsammans!

Vissa vänner skrattar vi ofta med. Det behövs inte så mycket för att det ska bryta ut. Skrattet. Andra inte alls. Men har du funderat på det där med att dela samma humor? Det kan vara ett tips! För vi behöver och har alltid behövt skrattet! Men låt oss börja med begreppet.

Begrepp Skratt: Jag tänker att det är allt ifrån ett stilla bubblande inombords, till orkan ”jag kissar på mig”–skratt. Wikipedia skriver: Skratt är en spontan fysiologisk process hos människor som kännetecknas av en rad hastiga ut-och inandningar tillsammans med rytmiskt växelvis spända och avslappnande stämband som tillsammans ger upphov till ett karaktäristiskt ljud, ofta som en konsekvens av humor. En underbar beskrivning som får mig att skratta 😊.

Vad som kommer först har en viss betydelse:

• Vi behöver skratta för att må bra.

• Vi behöver må bra för att skratta.

Här är en lite längre loop, bara häng med. Jag kommer snart till en liten poäng! Jag tittade nyligen på ett utmärkt avsnitt av vetenskapens värld om träden och deras unika betydelse i vår värld. Utanför kontoret hos en av forskarna som deltog stod det på en tavla.

No forest.

No rain.

Jag har alltid förstått det som omvänt. Om vi inte har regn, så har vi ingen skog. Men nyligen har forskare lyckats samla bevis via satelliter och andra mätningar, att det faktiskt är tvärtom! Precis som det står här ovanför. Utan skog – inget regn. När luften passerar över skog, så inte bara regnar det mer. Utan när luften har passerat skog så är den fuktigare än förut. De jämförde med om luften passerade över fält, eller städer och då var det inte lika fuktigt. Så motsatsen i betydelsen stämmer också. Det slår mig att dessa påståenden är i symbios och lika viktiga! Precis som ”att skratta” och att ”må bra” gör. De är också i symbios!

Låt oss titta på första meningen igen. Vi behöver skratta för att må bra... Innebär det att när vi skrattar mer, så mår vi också bättre? Det leder till ytterligare en fundering: Skrattar vi för lite mår vi då mindre bra? Ja – kanske!

Kanske är det så att minskat skrattande över tid kan vara en reaktion på hur vi lever vårt liv, och att vi är i det grå – att vi mår mindre bra än vi brukar.

Så har det stundom varit för mig i alla fall. När det händer, när skrattet minskar, då tar jag därför numera tag i, att verkligen fundera på vad som jag tycker är riktigt roligt i livet och ser till att aktivt fylla mitt liv med mer av det! I all sin enkelhet, även om det inte alltid är enkelt 😊. Att veta vad som får mig att skratta är en nyckel.

Vet jag vad som får mig att skratta! Vad skrattar du åt? Den frågan fick jag ställa till ett antal personer inför en workshop jag skulle hålla om humor. Det var riktigt roligt, för den frågan var helt ny för alla jag ställde den till. Det var inte något de tänkt på så specifikt. Här är några favoriter:

• Jag ääälskar pranks! Den där med plankan….hon avbryter sig för ett helgarv och lever sig in i skämtet hon tänkte på! Men det gör inte min man – vi har heeelt olika humor!

• Engelsk bitsk träffsäker humor!! Underbart! The office, svarte orm osv.

• Olika frysta positioner – där någon är ironisk med sitt kroppsspråk och inte visar med en min att hen ”humor-provocerar”.

• Lyteskomik  - hahaha…! Eller när någon annan gör bort sig. Tjoho!

Själv skrattar jag åt andras hjärtliga skratt. Min favorit är en bebis som har det mest bubblande hjärtliga skratt jag kan tänka mig – det är omöjligt att inte le! (Sök Laughing baby with bubbles and dog). För att inte tala om en tjej i vårt fotbollslag när jag var ung. Hon fick hela laget att skratta med hjälp av sitt skratt.

Alltså är det en av våra viktigaste uppgifter i livet. Att aktivt leta tillfällen då vi kan skratta hjärtligt och gärna tillsammans. För det ger oss energi! Så länge vi är inkluderade.

MEN får vi inte vara med i skrattandet, eller förstår varför någon skrattar så tar vi gärna avstånd, eller undrar cyniskt vad som är så jäkla roligt….hrmpf! Jag satt på ett tåg och i samma vagn satt ett gäng som skrattade. De skrattade mycket och högt! Jag kom på mig själv med att bli irriterad! Jag visste ju inte varför de skrattade och var inte heller inkluderad. På vägen ut gick jag förbi gänget. Det visade sig att jag kände dem allihop. De inkluderade mig snabbt i vad det var de skrattade åt och jösses vad roligt! Vi skrattade en go stund innan jag fick snabbt hoppa av tåget som stannat på min station. Leende gick jag av och fick mig en rejäl tankeställare kring mina båda reaktioner.

Ett skratt betyder så mycket! Ja – vad betyder det egentligen? Det finns ju verkligen massor av olika varianter och olika känslor! Vilka känslor och situationer väcker följande skratt hos dig?

• Gapskratt

• Hånskratt

• Småskrattet som bubblar och skuttar

• Det befriande skrattet

Humor är definitivt personligt!  På workshop om humor som jag fick ynnesten att hålla på ett företag som jag jobbat länge med– fick vi flera lärdomar. En av deltagarna utbrast – jag älskar Stefan och Krister! Och fick mothugg direkt – HUR kan du gilla buskis! Det är ju verkligen motbjudande! Behöver jag säga att buskis-fantasten tog kommentaren personligt? Vi vill ju DELA vår humor med andra – och om det inte går och till och med blir motsatt effekt blir det knepigt!

Ironin som humor och mur/fasad. Anledningen till att vi gjorde workshopen, var att hitta ett nytt sätt att komma åt den ironiska jargong flera av de anställda lagt sig till med under många år. Den var verkligen inte bra av två anledningar. Det var svårt för nyanställda att komma in i gänget. Ironi kan verkligen vara rolig som humorform för alla som förstår den, men för att förstå ironin behöver du förstå tidigare upplevda erfarenheter som delats. Det kan göra att det till och med är svårt, eller omöjligt att komma in i ett gäng om man inte blir medbjuden i detta.

Dessutom kan ironin vara förödande som jargong, eftersom den tillsammans med cynism kan göra att den riktiga frågan aldrig läggs på bordet. Utan man går runt bordet/frågan och slänger in lite vassa kommentarer, eller skapar distans genom att använda ironin så flitigt att man aldrig tar en fråga på allvar. Den värsta formen är ironi, är när den används medvetet tillsammans med makt. Det är så förödande att jag inte vill ta upp det exempel jag tänker på i den här krönikan. Urk!

Fasad hindrar humor. Det jag däremot gärna tar upp, är vad som hände en av deltagarna på workshopen. Han hade haft uppe sin fasad under hela förmiddagen och inte röjt med en min vad han tänkte eller tyckte. Han verkade fast besluten att inte visa något. Ända tills vi kom till området med fräckisar. Det var hans tur att läsa i gruppen, och han fick följande fräckis i handen:
Om du skadar snoppen på jobbet – får du skadestånd då?
Han började läsa, men kunde inte läsa klart. Skrattet som började bubbla kom djupt och långt inifrån. Han började motvilligt hoppa till, fnissa och sen kunde han inte hejda sig. Han började skratta. Frustade klart orden som skulle läsas för gruppen och började sen skratta så att han vek sig av skratt.

Det som är så magiskt är vad som hände sen. När han väl skrattat klart – och hela gruppen med honom – helt omöjligt att motstå – så hade något inom honom mjuknat. Något som jag tror skrattet öppnat upp.

Han vågade till sist släppa loss skrattet som faktiskt fanns inom honom. Vi kunde inte motstå för skrattet var så hjärtligt. Det var också nyckeln. Han skrattade hjärtligt – och öppnade upp den hjärtliga kanalen. För att vi ska kunna skratta tillsammans, så öppnar behöver hjärt-kanalen vara öppen. Vilket öppnar upp för en tredje variant:

1. Vi behöver skratta för att må bra.

2. Vi behöver må bra för att skratta.

3. Skrattar vi hjärtligt så öppnar vi upp och mår bättre än vi gjorde förut.

Så ut och skratta med dig! Låt skrattet guida dig, så hittar du rätt väg. Fundera på vad du skrattar åt och vem du skrattar hjärtligt med och lägg helt enkelt in mer av det i ditt liv. Så kommer du att må gott.

Kan man skatta åt allt? Ja – eftersom man kan skratta åt eländet, så är svaret ja. Kram på er! //Birgitta

Det finns de som tänker att glädje är oseriöst. När vi skrattar visar vi dem vi skrattar tillsammans med att vi: Förstår varandra, håller med, är del i gruppen och att vi gillar dem. (Sophie Scott forskare om Why we laugh)

Dead End som skylt på kyrkogården - jag älskar den humorn! //Birgitta