Krönika 47 Varför blir vi ibland låga och deppiga - egentligen? Eller Måste alla vara så jävla positiva hela tiden?
Krönika 47 Om deppighet och ljuset i det. Om Balans och O-balans och om Kalibrering.
Vill du hellre lyssna på min krönika - gör gärna det!
Svaret är NEJ. Alla måste inte vara positiva hela tiden. Bara det, att blanda in ett ”måste” i samma mening som positiv, får det att skrika till inombords och sätta igång min inre ”Motvallskärring”. Hon som kommer fram, när jag hör att något är TVUNGET och LIKRIKTANDE - ”Alla måste minsann” si och så! Nej. MAN MÅSTE INGENTING!
Det jag vill med just den här krönikan är att öppna upp för lite andra perspektiv angående vårt mörker och deppighet. Både med fakta, men också med egna erfarenheter och andras. Min intention är att öppna upp för fler ingångar att se på det som händer runt oss. För sant är, att andelen människor som har konstaterat depression av olika grader har ökat markant. Ökningen är dessutom enormt stor hos våra ungdomar. Dessutom skriver Michael Guldstrand följande i Sydsvenskan 6 feb 2025.
Var tredje kvinna och var femte man över 80 behandlas med antidepressiva läkemedel!
Är det skillnad på deppighet och depression. Ja. Graden av mörker samt förmåga att ta sig ur mörkret själv. Jag kommer genomgående i krönikan att tala om deppighet. Detta för att inte på något sätt trampa någon på tårna som har det svart och mörkt och inte är mottaglig för de ord jag sänder ut. Däremot kommer många av tankarna att handla även om depression. Du väljer.
När man blir deppig så händer sannolikt något av följande;
Man blir mer eller mindre handlingsförlamad.
(Tappar förmågan helt eller delvis att göra något alls, eller att det man tidigare tyckt om att göra, inte längre ger någon glädje.)Man blir ”bortavarande” .
(Borta-varande, att i tankarna vara långt borta från här och nu. Man fastnar i dåtiden och det som var då, eller har mörka tankar om framtiden, eller kanske till synes inga tankar alls.)Man blir blasé. (Likgiltig och uppgiven. Inget är viktigt längre. Inte jag heller.)
Kanske har du varit deppig själv? Sannolikt är du i så fall inte alltför låg nu, för då hade du nog inte läst den här krönikan idag. Men gör du det, så spirar kanske hoppet? Temat är viktigt! Många talar om vikten av att tala om psykisk ohälsa, men jag tänker att det är rätt tyst i praktiken. Det kan ha många skäl. Ett är att vi inte vet så mycket. Ett annat att vi inte orkar ta in mer mörker i vårt liv när vi redan känner av mörkret själva.
Malmö en mörkare dag.
Jag tänker att vi inte bara behöver prata om hur vi mår, när vi mår dåligt. Vi behöver också prata ärligt MED varandra när vi mår bättre. Livet är ju sådant. Uppåt och neråt. Det innebär att vi behöver prata om både psykisk ohälsa och framförallt psykisk hälsa när vi mår bättre. Ibland behöver vi kanske inte heller prata så mycket, utan se till att finnas där för varandra när vi behöver det. Att bry sig.
En god vän och kollega på slottet skrev ett klokt Linkedininlägg om ”Att våga sträcka ut handen när det verkligen behövs”. I det berättade hon om ett värdefullt möte om mörker som också inbegrep skratt, igenkänning och tårar. Det är ett fint exempel på att bry sig om. Börja där!
Några har tuffare förutsättningar. Andra har det till synes lättare. Men kom ihåg – att vem du än möter i livet så har du INGEN aning om personens resa genom livet hittills och ännu mindre om hur den mår på insidan. Så var varsam och ta inte för givet att du vet hur någon mår eller hur någon har det. Det syns inte alltid utanpå.
Varför detta intresse hos mig för deppighet – just idag? Kanske för att jag hunnit få lite distans till mina egna upplevelser genom livet. Sannolikt för att jag helt enkelt hunnit landa i och inser hur viktigt ämnet deppighet är att ta upp – både filosofiskt, nyfiket och sakligt. En stil som passar bra för min krönika tänker jag.
Finns det någon nytta med Deppighet? Ja. Jag tror faktiskt det. Det beror på om vi vågar sakta ner när vi känner oss deppiga och låter bli att fylla tomrummet som uppstår då med brus och kanske nonsens. När vi gett oss tid OCH när vi är redo, vågar vi kanske möta det mörka i oss som pockar på uppmärksamhet. När någon frågar – men vad VILL du, kan det bli ännu värre. För det är ju det, jag vet ju faktiskt inte! Det är därför det är så mörkt.
I virvelns mitt kan det ligga en skatt av självinsikt.
Jag tänker att en av poängerna med att vi blir deppiga ibland, är att vi så småningom kan hitta orsaken till deppigheten och nå självinsikt. Orsaken till vad som skaver. Varför ÄR jag egentligen deppig? Inte som någon Quick fix ”så var det klart” utan lära för livet. Sådant som tar lite längre tid i vår antagna ”bråttom-värld”.
Börja med två viktiga frågor.
Vad saknas? (Vad har du egentligen för lite av i ditt liv?)
Vad är för mycket? (Vad har du för mycket av i ditt liv just nu?)
Orsaken till att man är deppig, är för att man helt enkelt är UR BALANS och behöver kalibrera. Nummer ett för att kalibrera är att hitta vad jag kallar ”pendelns mitt”. Det som är LAGOM. När vi stannar upp, för att kalibrera så hittar vi så småningom en NY balans, men först när vi förstår vad som varit i O-balans i vårt liv. Så alla ledtrådar till varför hjälper för att så småningom kunna hitta en ny balans, dvs tt kalibrera dig själv. Har vi för mycket av något, kan vi behöva minska. Har vi för lite av något, kan vi behöva öka. Om jag har för mycket att göra – kan jag behöva göra mindre. Om jag har gjort för lite, kan jag behöva göra mer. Om jag har reflekterat för lite och rusat på, kan jag behöva stanna upp. Om jag stannat för länge och inte kommit vidare – kan jag behöva börja göra och ta tag i något.
En annan metafor för att beskriva ombalansering är spiralen med fyra lägen.
1. Balans råder. 2. O-balans inträffar. 3. Vi inser obalansen och balanserar om. 4. Ny balans.
Tricket är att fundera på var du skall leta efter svaret på de två frågorna? (Vad är för lite/Vad är för mycket) På nätet? Titta på klipp om andras depressioner och hur de blivit hjälpta? Läsa vetenskap? Kanske. Det är möjligt att du där hittar ett frö av igenkänning och kan använda det till din egen dialog med dig själv. Och där är det. Det handlar om att våga möta dig själv. Att inse att det antingen är dags att göra något annorlunda mot vad du gjort hittills. Kanske också att du behöver hjälp att se klart.
Att vara mentalt hälsosam
innebär att du blir bekväm
att ”hälsa på” hos dig själv. Det som är DU.
//Birgitta Bobergh
Att välja att göra något annorlunda. Har du tränat som en dåre för att ”springa ifrån” det du känner. Kanske shoppat som en galning och känt kortvariga lyckostunder. Eller skyllt på andra och vältrat över ditt mörker på någon som inte bett om det. Det är någon annans fel att du känner såhär. Suttit stilla i ett rum på din soffa och gjort ingenting alls och blivit bitter. Eller tycker synd om dig själv.
Vad du än har gjort som kanske har varit maniskt eller åtminstone automatiskt. Gör tvärtom!
Har du suttit inne länge. Gå ut! Sätt dig på en stubbe i skogen istället.
Har du desperat pratat med allt och alla. Var tyst en stund.
Har du inte pratat med någon annan än dig själv? Prata med en person.
Bryr du dig inte om dig själv längre? Bry dig om dig själv så in i bängen!
Orkar du inte träna? Ställ dig på händerna och stå upp och ner 3 sekunder.
Har du gråtit länge? Våga skratta.
Har du skrattat åt allt en tid. Gråt.
Dömer du dig själv hårt? Ge dig själv beröm och skriv ner det. Läs sen upp det du skrivit högt för dig själv.
Se din vana/ovana (ditt mönster) och gör sedan tvärtom. Men bara när DU är redo. För det är viktigt att du får lite tid på dig att vara deppig och känna de mörka känslorna först. Men bestäm så småningom hur lång tid du vill ge dig att vara deppig. 5 minuter. 1 timme. En eftermiddag. En dag. En vecka?
Att kalibrera de fyra elementen. När du funderat på pendeln och vad som är lagom, kan du gå vidare och balansera dina fyra element. Din eld (hur du agerar), din luft (hur du tänker), ditt vatten (hur du känner) och jord (hur du stabiliserar). I stunden du inser djupet och vidden av din obalans och därmed möjlighet till balans, tar du din kraft tillbaka. Den viktigaste kraften av dem alla. Makten att välja vart du riktar din kraft. Att bry dig om dig själv och därmed andra. (Min kalibreringsbok handlar om just detta – en bok med praktiska uppgifter som du kan använda som guide – om du vill.)
Gör övningarna i Kalibreringsboken och balansera dina fyra element.
Självinsikt handlar om LEDTRÅDAR. Att Lära dig mer om dig själv. Hur funkar jag! Vad triggar? Vad kan jag behöva hålla extra koll på? Brene Brown berättar (i sin pod Unlocking us på Spotify) att det kan finnas en koppling mellan deppighet och skam. Skam är en enormt stark trigger (igångsättare) till depression. Att hitta sina egna triggers till skam, kan därför vara en viktig nyckel till en själv och hur man mår. Skam är en tung känsla och det kan finnas flera andra känslor som ligger närmare till hands. Frustration. Uppdämd ilska. Uppgivenhet. Besvikelse. Tänk på den ena av de två frågorna: Vad känner jag för mycket av? Vilken känsla drar mig neråt? Vad vill jag inte känna? Att sätta ord på det diffusa, mörka och sen hitta ett annat perspektiv på det. Om jag känner mig uppgiven, kan jag vara det för att jag går omkring med ett antagande att det jag gör inte har någon betydelse. Mår jag bra, kan jag vifta bort det. Gräver jag ner mig i känslan kan jag fastna i mörkerträsket och till sist tror jag att det är sant. Att GE upp. Gör det motsatta. TA upp med en klok vän att jag känner så, för att få ett annat perspektiv.
Anders Hansen menar i sin bok ”Hjärnstark” att den som ofta känner sig deppig kan behöva rörelse. (Tänk på den andra frågan – vad saknar jag) Motion. Eller som jag skriver ibland – ”MÅtion”. Att få pysa. Att få UTLOPP fysiskt innebär i praktiken– att få utlopp på utsidan för det som finns på insidan. Under en period då jag hade extremt mycket känslor inombords och inte ännu riktigt visste hur jag skulle uttrycka dem, och mådde sådär… så blev kick-boxning en räddning. Där kunde jag först ”bli av med mitt pys” och det som byggts upp inuti. Efteråt fann jag mig själv kunna meditera och ha ett inre lugn som gjorde att jag kunde fundera på vad jag kände inuti. Jag kunde sätta ord på och därmed förhålla mig till det jag verkligen kände. Detta är en nyckel. ATT VETA VAD JAG KÄNNER och våga erkänna det för mig själv. Vi rusar gärna förbi känslan, men det är ju där ärligheten och lärdomen finns. När jag satt fingret på det som jag faktiskt känner, så kan jag ju hitta ett annat perspektiv.
Tänk också på ”tvärtomet”. Du kanske tränar så in i bängen! Då är det snarare motsatsen som kan öppna upp för ett möte med insidan. Att stanna upp och bara göra ingenting och våga möta det som kommer då.
Att veta vad som pågår på insidan är en förutsättning för
självinsikt OCH att veta varför jag gör som jag gör.
Birgitta Bobergh
Att känna känslor, kommer rent neurologiskt från evolutionen som; ”kalkylerad obalans”. Med enklare ord – det finns en anledning till att evolutionen skapat känslor! De är INTE där för att tryckas ner och tas bort. Det är ju då vi mår dåligt! När vi springer ifrån de mörka känslorna och är rädda för dem, och att de ska nå oss. När vi är rädda för att trilla ner i det mörka hålet, så trillar vi obönhörligen ner så småningom, om vi inte gör annorlunda och stannar upp. Vänder oss om och vågar möta det som jagar oss. Saktar ner och lyssnar inåt en stund. Gärna med en vän som kan lyssna på riktigt. Någon vi litar på sitter med oss utan att döma det vi ger uttryck för.
På engelska heter det ” Emotion creates Motion.” Känslor skapar rörelse. (läs väldigt gärna mer i krönika orange) Det finns alltså en självklar anledning till att känslor finns! För att locka människor, det vill säga dig och mig, till rörelse i någon riktning. Belöningen är antingen njutning eller frånvaro av smärta.
När vi inte rör oss i någon riktning, som ju är fallet när man är deppig så blir det – vakum. Eller med ett annat ord – tomt.
Här är två bra ord för dessa två rörelser.
”Kick-sökeri” Du rör dig till något. Mot ”Kicken”. Du gör något som är bra för dig och får dopamin som belöning och mår bra för en stund. Du bestiger ett berg, du vinner en tävling, du gör något kul för stunden. Du blir aldrig mätt utan söker ständigt mer, större, bättre för att få en kick till. Och en till.
”Undvikeri” ”Du rör dig bort från ”smärta” och olustiga känslor. Att undvika att ta tag i något kan vara att undvika risker att känna obehagliga känslor, som sorg, disharmoni eller att tappa ansiktet. Du låter hellre bli att göra något och hoppas att det går över av sig själv. Du går inte ut ur ditt hus, om du är rädd för och undviker att träffa människor. Eller undviker konflikter eftersom du vill undvika att känna ett antaget obehag om du gör det.
Det är viktigt att lära känna sitt unika kick-sökeri och undvikande-tendenser. (Självinsikt) Att må bra för en stund är inte dåligt. När vi mår bra av att till exempel röra på oss, så är det ju bra för hela kroppen också. Men efterhand kanske vi vill öka dosen, för att må ännu bättre. Det kan fortfarande vara i sin ordning. Dopaminkicken sätter in. Men vad händer om jag ökar dosen ännu mer? Jag kan ju träna varje dag! och jag kan ju träna ännu mer och ännu mer och må förträffligt! Till sist kommer en tippingpoint. Jag tränar för att jag blir beroende av kicken efteråt och glömmer att lyssna på vad jag och min kropp behöver just nu. Har jag skadat mig själv, kanske jag behöver vila. Att låta bli att lyssna på kroppen, för att komma åt dopaminkicken är sannolikt ett beroende av kick-sökeri som gått för långt. Jag är ur balans och risken är att jag är beroende.
Vi kan bli beroende av det mesta. Många av oss är beroende av de kortsiktiga kickarna från att knäppa på telefonen och få lättillgänglig njutning. (Kick-”Kul och Lättsamt”) Andra har ett beroende av att jobba hårt. Av att ha åstadkommit något som syns och märks (Kick-framgång) och att ”vara någon” (kick-självförtroende). Kanske i kombination med att inte ”våga stanna upp” för då kommer jobbiga tankar. (Undvikeri- av smärta). Andra av oss har utvecklat ett beroende av att få uppskattning av andra. Vi kan ju börja med att någon tycker om det vi gör för dem. Det känns fint när vi får beröm. Så nästa gång, får vi ju toppa det vi gjort, det vill säga göra ännu mer, för att få samma beröm. (kick-uppskattning) Nästa gång – har vi gjort ALLT för någon annan – och glömmer bort oss själva och vad vi behöver (obalans).
När vi är väldigt långt ur balans – det vill säga när vi har ett riktigt stort beroende– är risken större för depression. Därför att baksidan av ett beroende kan vara ett undvikande. Vi undviker smärta. Så fort vi stannar upp och känner stora känslor som skam, skuld och dålig självkänsla, så kan vi bli handlingsförlamade. Det vill säga rörelsen stannar upp. Varken smärta eller njutning får oss att röra på oss. Vi inte bara ”slår av på den höga takten”. Kroppen får oss att stanna upp.
För elitidrottare som tränar enormt hårt, kommer ofta tyngre tankar när de blir skadade eller slutar. När de väl är inne i sitt strikta målprogram med extrema mängder träning och enormt fokus på en stor uppgift har de ett visst skydd. Andra människor beundrar ofta deras fokuserade satsning och de får en tillfällig gloria som belöning. De har en uppgift. När uppgiften är avklarad, eller målet uppnått – stannar de upp. Från en period med extrem takt med träning till en tillvaro med låg takt och tid att stanna upp och tänka efter. Vem är jag utan min idrottsroll?
Ungdomar som precis tagit studenten. Under många år har de haft en skyddad tillvaro i den mån att de haft EN uppgift; Att klara av skolan så framgångsrikt som möjligt. Ett slags tunnelseende. Kanske har de gått ut med fina betyg som de arbetat hårt för, eller tvärtom. Så plötsligt – får de göra vad de vill! Hela världen ligger vidöppen framför dem. Det är helt fantastiskt, men det kan också bli för stort och vara tungt. Stora tankar och frågor kommer upp –vad vill jag göra, vad kan jag och framförallt vem är jag? Stora frågor som det är för oss alla när vi är på väg i skiftet mellan att vara ungdom till att bli vuxen. Då är det lätt att undvika att ta tag i dessa emellanåt ”smärtsamma funderingar” för vi vet inte riktigt hur vi kan närma oss dem. Plötsligt finns inte svaren från andra, utan vi behöver komma fram till våra livsval själva. Vem är jag när jag inte är elev, dotter, son?
Vad ska jag göra nu?
Så blir jag deppig bara för att jag inte vet vad jag ska göra? Nej. Så är det inte. Men vi behöver de olika takterna i livet. Det kan vara ok att vara deppig en tid, men det är viktigt att vara både nyfiken och vaksam. Nyfiken på vad du egentligen vill och ta dig tid att lyssna på dig själv och vaksam om du fastnar alltför länge och inte kommer loss och behöver stöd.
Att möta Mellanrum med mod och nyfikenhet. Ibland uppstår en ny tid i våra liv som har en annan ”takt och ton”. Jag kallar dem för Mellanrum. Antingen har något hänt oss som gör att vi tvingas stanna upp i mellanrummet. Det kan också vara av egen vilja, att vi känner att vi VILL stanna upp och skapar oss det rummet självmant. Det kan också skapas av en ovilja inför att ta nästa steg, för att man är osäker på vilket det är och vart man ska. Det är inte det vanliga rummet som vi vant oss vid och det är inte ännu det nya som vi kanske är på väg till. Ett mellanrum som uppstår där vi svajar till, rycker till och blir satta i eftertanke. Att komma till ett Mellanrum i livet kan alltså vara både frivilligt och forcerat. Att välja själv har ofta bättre förutsättningar, eftersom det då känns meningsfullt.
När du är igenom deppigheten finns det lärdomar att hämta. Att vara i en svart djup depression är utan botten och kan behöva både medicin och hjälp utifrån. SÖK den hjälpen! Men deppighet finns där av en anledning. Du har ombetts av kroppen att stanna upp och skapa ett mellanrum. När du sen är förbi, har balanserat dig själv – det vill säga kalibrerat om och orkar ta tag i ditt liv igen, så har du några lärdomar att dra.
Att lära dig om vad som möjligen kan ta dig UR balans igen. Att lära känna dina triggers är avgörande för att om möjligt förebygga, men annars underlätta nästa deppighet. När du ser tillbaka, vad var det som triggade igång och fick dig ur balans?
Begrepp trigger: När en väckarklocka ringer, dvs när du reagerar automatiskt på något som händer som tar din energi. Då kan du antingen väljer att ignorera och fortsätta som förut, eller fundera på vad det var som triggade igång din reaktion. (Läs/Lyssna med fördel på krönika 36 och 40).
Jag finner det meningsfullt att skriva.
Att söka sig mot meningsfullheten. Att vara i en depression som snarare är grå till färgen är tufft. Riktigt tufft. Därför kan det vara klokt att lära sig mer om sig själv när man mår bra. Vad triggar depression hos mig? Triggers är ord som många känner till, men det finns en motsats till Triggers. Glimmers. Hur hittar jag meningsfullheten som motverkar att den infinner sig lika snabbt och lika länge? Glimmers kan visa vägen. En glimmer är som en ”Energikorg” som finns där du trivs och där du ser något vackert som berör ditt hjärta.
En glimmer är en Energikorg, som du antingen missar eller lägger märke till och berikas av.
Välj dina intryck. Vill du ”gotta dig i mörkret” eller leta efter en solstråle? Som ung student lyssnade jag länge på Maries Fredrikssons album med mörka låtar och de påverkade sannerligen min sinnesstämning. Inte alltid på ett bra sätt. Det var helt nytt för mig att känna mig så mörk. Jag vågade till sist utforska mörkret – men jag är också glad att jag till sist bytte skiva. Alla symptom för depression stämde på sätt och vis, men i ärlighetens namn kände jag mig snarare ensam och nedstämd! Så fundera vilken musik du behöver för att balansera det du känner på ett bra sätt.
Skapa balans mellan intryck och uttryck. (Se krönika 19 som ger exempel och berättelser) Effekterna av långvarig obalans mellan intryck och uttryck är en perfekt grogrund för nedstämdhet. Meningslösheten står dessutom bakom dörren. För att balansera intryck och uttryck, var noga med att välja dina intryck och begränsa dem om det behövs. Var också noga med hur och var du väljer att utrycka dig. Att INTE skapa eller uttrycka sig alls under längre dig ger en tomhet, som kan leda till deppighet. MEN motsatsen till depression är inte glädje, det är EXPRESSION – att uttrycka sig . Eller som Madonna sjunger – Express yourself! Att låta sin själ(v) komma till uttryck. Läs det igen. Motsatsen till deppighet är inte glädje, utan att uttrycka sig. Komma till uttryck. På DITT sätt.
Motsatsen till depression är inte glädje, utan expression. Att uttrycka sig.
Två ord som saknar svensk direktöversättning som kan vara bra att ha när det handlar om att hitta sitt sätt att utrycka sig. Det handlar nämligen inte bara om ord utan även kreativitet och skapande!
Express yourself in a way that shows who you are. Be Selfexpressive & Selfcreative.
Brene Brown
Skapa skapa skapa – är själens medicin.
Så – med alla dessa ord. Här är tre punkter som är essensen i det jag vill nå in med.
Mår du dåligt. Våga fundera på den verkliga orsaken till VARFÖR. Ta hjälp om du behöver.
Skapa mening. Att BRY dig. Om dig själv. Din uppgift. Vad som är viktigt på riktigt.
Fundera över hur du kan balansera dig själv. Mellan intryck och uttryck, mellan de fyra elementen. Jord, vatten, eld och luft. (Se kalibreringsboken)
Fundera på. Kan du ändra på din takt ibland?
Det var lättare att springa fort, än att stilla mig och höra vad jag själv ville.
Sedan många år mediterar jag varje morgon och hittar på så sätt min egen riktning för dagen och ett inre ”måbra” som spelar i en annan liga. Meditationen och tystnaden inuti har gjort att jag blivit fenomenalt bra på att lyssna på mig själv. OCH därmed andra.
Läs- Krönika 46 MOD att lyssna.
Japp. Jag mår dåligt ibland. Jag mår också riktigt bra, väldigt ofta.
Jag är så tacksam att du har hittat hit. Kram och ha en fin dag!
Your heart is trying to tell you something.
It´s time to listen to yourself. Deeply.
Varmt lycka till.
#lillaonsdagstanken Instagram (Här kommer också en notis när en ny krönika publiceras.)
//Birgitta Bobergh
PS! Beställ gärna Kalibreringsboken. Finns på en flik på denna websida! Perfekt till en längre ledighet. Kalibreringsboken — Birgitta Bobergh
Kalibreringsboken - för dig som vill och vågar balansera nästa steg