6 Det är lätt att bli förälskad i bilden av sig själv

Krönika 5 handlar om kärlek och förälskelse. Men inte den klassiska, som det skrivits miltals kilometer om, utan den till dig själv. Jag vågar påstå att vi alla stundom blir förälskade i oss själva. I bilden av oss själva.

Det här är den mest personliga krönika jag nånsin skrivit. Men den är skriven med genuin kärlek. Till mig själv, till dig som läser det och till dig som verkligen inte läser sånt här. Till dig vill jag bara säga, det är lugnt. Jag skriver för att jag tycker om att skriva. Det är inte längre viktigt för mig vad du tycker.

Låt mig förtydliga 2 begrepp.

1. Förälskelse.
Förälskelse som fenomen är alltid kortsiktig. Mellan nyförälskade brukar nämnas att den som längst kan hålla i sig 2 år. Sedan kan den övergå i något annat. Om man är redo för det.

2. Bilden av oss själva.
Det enda sanna är, att vi ÄR människor. När jag talar om BILDEN av mig själv, så är det som om att jag målar upp en bild av hur och vem jag är. Den är ibland så tydlig att jag tror att den är sann och verklig. En del kallar den här bilden för egot.

Bilden varierar
Ibland kan bilden av oss själva vara förskönande. Den mystiska Mona Lisa och den gåtfullt vackra ”Flicka med pärlörhänge” är två klassiska bilder. I nutid kan vi se en stor skara ”Influencers” varav några är till synes förlorade i den ständiga bekräftelsen av den vackra/framgångsrika bilden av sig själva. Jag kan se det på mitt eget Instagramkonto också. I början valde jag gärna bilder och onsdagstankar som kunde befästa min bild som ”smart företagare” i antal likes.

Bilden kan också vara raka motsatsen. Skriet från Edward Munch. Tavlan Guernica från Picasso är laddade med offer och ångest. Nutida konton finns det också gott om på både Facebook och Instagram. Människor som gör satir och hänger ut sin egen permanent misslyckade bild i roller/människor.

Risker och utmaningar med bilden

När antalet likes minskar, eller helt uteblir kryper livsfrågan närmare. Vem är jag då? Vem tycker om mig då? Det kan vara hur läbbigt och skrämmande som helst om man inte kan prata med någon om det.

Att bli förälskad i sig själv, kallas i sin tuffaste form för narcissism. De flesta med narcissistiska drag behöver enormt med bekräftelse från andra, till den BILD de visar upp av sig själva. Jag vågar påstå att vi alla är mini-narcissister. Vi söker till idol, till olika kompisgäng och häftiga företag och tjänster för att bli sedda som människor, men visar så ofta bara upp bilden av oss själva, istället för att vara oss själva. Det ger ibland en känsla av att allt är på låtsas, med floskler och allehanda oviktiga fake news och populism som tär med tiden med sin ihålighet.

När idolcirkusen slocknat, eller när beundran efter olika vinster i idrott såväl som i yrkeslivet avstannat – vem tycker om mig då? Kom då ihåg, att de tycker inte om DIG, utan BILDEN av dig. Den skillnaden är din största möjlighet till förändring. Förändringen heter kärlek.

SÅ – vad göra?

2 tips.

Att välja förebild med omsorg. I vårt letande efter oss själva, letar vi efter förebilder. Jag tänker att vi behöver vara riktigt noggranna när vi väljer våra förebilder. VARFÖR är de förebilder? Är det för att de är just BILDER? TÄNK DÅ OM!! och fundera på vilka människor du uppskattar, för att de helt enkelt är sig själva. Vänliga, kärleksfulla och delar med sig av klokskap och är nyfikna på dig! Du vet att du har några sådana människor runt dig. De kräver inte något av dig i gengäld för att du ska bli omtyckt av dem. Var riktigt rädd om dem och berätta för dem att du uppskattar dem för den de är!

Vi ÄR inte våra bilder! Därför kan vi också kliva ut från våra tavlor och utforska.
Eftersom vi inte ÄR våra bilder, så behöver bilden vi målar upp inte vara sann. Det kan göra att vi kan kliva ur tavlan, och välja en annan bild till att börja med. Vi kan i nästa steg också välja att möta oss själva på ett kärleksfullt sätt. Att älska sig själv, som den människa man ÄR, är INTE egoistiskt. Det handlar snarare om att man vågar älska. Vågar man älska sig själv, vågar man älska andra.

Jag vill – att när jag blir stormande förälskad i bilden av mig själv och söker bekräftelse på alla andra ställen än hos mig själv, bli medveten om just det. När jag märker att jag är på jakt, efter att bli omtyckt, beundrad och sedd som framgångsrik att jag då stannar upp en stund. Frågar mig själv vad det är jag EGENTLIGEN söker. Svaret kommer till sist att bli kärlek, och att bli älskad för den jag ÄR.
Den kärleken hittar jag inom mig. Att våga älska mig själv för den jag är, är den enda vägen. När jag vågar älska mig själv, vågar jag också älska dem jag har omkring mig. Då blir jag också sedd, för den jag är. På riktigt. Sårbart och enormt modigt!

Tack för att du lyssnar på just min frekvens. 😊. Du är bäst! Det vet du.