8 Framtidstankar och nyfiket sökande inåt och utåt. Eller – vart går min resa egentligen?

Oj! Det är verkligen många människor som är väldigt sökande just nu. Som letar nästan lite desperat efter– ja vadå egentligen? Om inte det handlar lika mycket om tid längre, kanske snarare efter vägledning och framtidtänkande tänker jag!

Oj! Det är verkligen många människor som är väldigt sökande just nu. Som letar nästan lite desperat efter– ja vadå egentligen? Tillit och trygghet säger Bodil Jönsson i sin senaste utmärkta bok med betraktelser av livet. ”Såhär skriver Bodil som kommentar till sin bok:

”Det är på tok för många som blivit så villrådiga i vår supermångfaldsvärld där alla vill ha mer av det mesta, att de upplever sig inte veta varken ut eller in. När sådant går tillräckligt långt kan det säkert väcka äkta ångest, en så stark att den känns existentiellt. Och vad finns då nära till hands att hänga upp ångesten på? Det lättar ju lite om det inte “bara” handlar om en generaliserad ångest utan kan hänga upp sig på ett speciellt perspektiv.
Jag tror det är där tiden kommer in. För den är det ju legitimt att haka upp sig på i en tidsanda som vår där det redan är en kollektiv och vedertagen lögn att tid är en bristvara.
Dessvärre bär det ju inte vidare. Det hjälper inte ett dugg utan – precis som du säger – det gör bara ont värre, för då äts ju tiden upp av ångesten och inget blir över till att bygga upp det positiva: tillit och trygghet och lust att göra något av de fantastiska liv som vi har, vi människor av idag.”

Så vi letade egentligen efter tid – och nu när vi har lite mer – så letar vi kanske snarare efter vägledning och framtidtänkande och kanske framtidstro - tänker jag! Det senare blev uppenbart när jag själv gjorde en enkel övning som mina deltagare (i utbildningen MITT Ledarskap) får göra ibland. Övningen handlar om att flytta fram ett år i tiden. Vad ser du då?

Det var SÅ skönt att få fokusera framåt, att jag insåg att jag faktiskt tappat just det.  Jag insåg att jag senaste tiden tittat så nära framåt i tiden att jag nästan snubblar på mina skosnören! Övningen väckte många nyttiga tankar hos mig – och jag delar därför uppgiften i sin helhet med er här i min nyfiken.blog. Kanske väcker den något även hos dig som slumrat? Det kändes så skönt att få glida iväg och tillåta mig att tänka på – sen! Och att göra den stunden så vacker jag bara kunde!

Här är uppgiften! Framtidstankar

Sätt dig ner på en vacker plats. Ta dig tid att utforma din framtid. Skriv och beskriv bilden du ser som om du redan befann dig ett år framåt i tiden. Hur ser det ut? Var är du. Vad tänker du? Skriv på ett vänligt och empatiskt sätt och gratulera dig själv till allt du upplevt och åstadkommit. Gör stunden du väljer så levande du kan och beskriv det vackra du ser och den du blivit.

Ett utdrag ur min egen uppgift- Den del som gäller mitt lilla företag.

Tänk. Pengalyftet gjorde mig lugnare inombords. Jag lever lika som förut, men har frihet att resa OM jag vill och att investera när jag behöver. Jag är så stolt och jag har haft modet att stå kvar i det jag verkligen tror på. Stolt att jag valde MIN väg – som känts rätt för mig.

Tänk. Mitt nya kontor ”Station Borgeby slott” blev precis som jag önskade. Människor som inte vill in i mallen – hittade mig! Genom nöjda kunder, och genom min livskraft. Tänk också vad små lappar med recensioner kan göra! De fångade in något essentiellt och väckte nyfikenheten. Det var många som kände att de behövde kliva av på stationen för eftertanke och vägledning.

Tänk. De 7 workshops jag paketerat med olika färger, röd, orange, gul, grön, turkos, blå och lila – kom igenom bruset och det har varit många som varit glada att komma från det svart-vita tänket till mer färg. Färgkoderna gjorde det jag gör tydligt för alla – inklusive mig själv!

Övningen gav mig ett lugn. Jag är på rätt väg – och jag vet att det blir bra.
Det jag letar efter kommer jag sannolikt att få mer av. Tror jag att det kommer att gå åt skogen, letar jag ju efter alla tecken på att det är sant och då blir det ofta sant. Som en självuppfyllande profetia. TÄNK PÅ att det omvända gäller också! Tror jag verkligen att det kommer att gå riktigt bra – så letar jag efter de tecknen och arbetar fokuserat för att det ska ske.

Det verkar som om att många är vana att sitta och tänka bara själva.
Jag uppmuntrar verkligen att då och då våga be om vägledning för att växa ett steg till med någon som utmanar och stöttar dig. Speciellt nu! Själv har jag haft en fantastisk förmån att få vägledning precis när jag behövde det som mest av kloka och trygga Lillemor Groth. Hon är frikostig med egen blog (på den yttersta grenen) och på facebook(konsten att tina en frusen själ). Att följa henne och emellanåt få vägledning av henne gör att jag kan ta ett steg till och stadigt betrakta det jag HAR lärt mig och våga lära mer. Att se mönster och sammanhang och få en klarare syn av var jag är nu och vilken min uppgift är i livet. I stort som i smått. Det ger en klarhet som kittlar min nyfikenhet framåt. Det är definitivt en av anledningarna till att den här bloggen finns. Att hitta MIN frekvens att sända ut och att ständigt vara nyfiken och lära mer.

En del går utåt – en del inåt Vi behöver alla både ock!
Jag har under perioden som varit tänkt både utåt och inåt. Jag är 50/50, så kallad ambivert. Det innebär att jag hämtar energi BÅDE i stillhet och ensam OCH tillsammans med gamla och nya vänner och familj. När mycket har tystnat i livet har det varit en ynnest att få utvecklas ”inåt” – med vägledning och egenstudier. Det har faktiskt krävts en hel del mod att våga gå den vägen. Men det har varit och är fantastiskt berikande!

Den senare tiden – alltmer utåt med fokus på att kommunicera det jag faktiskt kan, men ödmjukt och fortfarande nyfiket! Det har varit betydligt lättare att gå utåt, när jag är ”klar” inåt. Har du själv funderat på hur du använt den unika tiden vi faktiskt haft det senaste året?  

Antingen väcks upptäckarglädjen, eller en rädsla för att hela resan är förgäves.

När saker och ting förändras så drastiskt som det har gjort för väldigt många människor, börjar det bli tydligt att vi har valt olika vägar. Speciellt när det har gått en tid.

Jag är så glad att du hittat till just min nyfiken.blog! Jag kommer att fortsätta nyfiket betrakta livet. Utifrån och inifrån. Sällan i svart-vitt. Hellre i färg. Mycket färg. För DET behöver vi. Nu kommer våren. Glad Påsk! //Birgitta