10 Att STILLA sig och hitta sin och paus-knapp. Eller – Nähä – nu får man stilla sig! Sa moster Ida.

Nä nu får man stilla sig. Då satte hon sig stillsamt ner, blundade och liksom samlade ihop sig. Efter en stund var det färdigt. Då slog hon händerna på knäna och sa: - Nähä! Och började sysselsätta sig igen med allehanda sysslor. Krönika 9.

-Nähä – nu får man stilla sig!  
Sa en gammal släkting till mig ibland. Hon var egentligen min fars moster, men vi sa alltid Moster Ida till henne. Ett fåtal gånger fick jag och sannolikt min syster vara hos henne om både mor och far var borta. Jag var rätt liten, så minnena är få. Men just det, att hon helt plötsligt bara stillsamt satte sig ner, med händerna på knät (som jag minns det) och sa – Nä nu får man stilla sig. Då satte hon sig stillsamt ner, blundade och liksom samlade ihop sig. Efter en stund var det färdigt. Då slog hon händerna på knäna och sa: - Nähä! Och började sysselsätta sig igen med allehanda sysslor.
Min morfar kallade ett snarlikt fenomen för ”Att hälla sig”. Det innebar att han åt middagen skyndsamt när affären han förestod hade middagsstängt och den sista eftersläntraren äntligen gått, och satte sig längst ut på kanten av stolen, lite som om att han inte riktigt gav sig tid att sätta sig ordentligt. Men han längtade helt säkert efter att ”få hälla sig” – vilket innebar att han la sig på soffan och vilade en liten stund, innan sysslorna pockade på igen.

Mor och far har ofta vilat middag mitt på dagen. De gick upp tidigt och mjölkade, och hade sysslor hela dagen. Men ibland kunde de gå ifrån en liten stund efter middagen och lägga sig. Jag tyckte det var dötrist att min mor gick och la sig sådär, så jag låg ibland bredvid och ”försökte” vara tyst. Det gick sådär. Till sist sa min mor ifrån, att jag antingen fick ligga alldeles tyst, eller gå ut. Jag gick ut. 😊.

Numera kan jag känna igen fenomenet och förstår dem alla fullt ut. Att sätta mig med kaffekoppen en stund i solen, att vila på soffan en liten stund, eller att bara sätta mig ner och liksom ”samla ihop” mig själv och mina tankar. Det fanns en tid när jag hur underligt det än låter, liksom inte tillät mig att göra just det. Koppla av. Jag rusade runt i livet, med jobb, hämtning och lämning och en massa förmodade måsten. Kanske är det det som är att bli ”gammal”? Jag njuter oavsett ohämmat av lite lugn och ro.

Ordet meditera väcker tankar åt helt olika håll.
Jag mediterar och har gjort så en längre tid. Hmm. Meditera. Jag skulle gissa att ungefär hälften av er som läser ordet meditera i min krönika, nu bara skyndsamt sveper förbi av olika anledningar. Det är helt ok. Själv var det ett ord jag snarare fnös åt förut i livet. Åtminstone de första 30 åren. Nu är jag oändligt tacksam att jag har hittat min avstängningsknapp – eller min ”Stilla-mig-knapp”!

Det började egentligen med en väldigt enkel övning i en bok om Yoga av Malin Berghagen. Längst bak i boken fanns bilder och en enkel instruktion till Morgonyoga. Det var fem stretchövningar, som jag kunde göra medans jag låg kvar i sängen. Det var fem rätt enkla övningar och lätta att börja med. De fick mig att …inte somna om, vilket var toppen! Med varje övning skulle man ta tre djupa andetag. Jag la märke till att mina tankar snurrade runt, runt. Men till sist, så kunde även jag med hjälp av övningen och tiden på dagen innan alla intryck satt igång, oftast stilla mig. Jag hade hittat embryot till min avstängningsknapp. Från denna period av träning i att koppla av – så ledde det så småningom till korta morgonmeditationer. Det är jag så grymt tacksam för idag!

Att hitta sin avstängningsknapp Varför då?
Det finns inga måsten och jag har lovat att aldrig missionera i min krönika. Det står jag fast vid. Jag vill bara berätta vad det betytt för mig. Dessutom, så kan det ju vara en klok tanke att fundera på varför människor i alla kulturer stillar sig och har gjort så i alla tider.

Jag tror att när vi stillar oss -  så samlar vi upp alla intryck vi har fått (och de är ibland otroligt många) så får lite bättre ordning på dem och gör plats för nya intryck och tankar.

När jag hade mediterat en tid, så kändes det som om att världen runtomkring mig började få mer färg och jag började se mer klart på saker och ting. Situationer som jag tidigare rusat förbi, fick mig allt oftare att stanna upp och betrakta. Det kändes – levande!

Sitta stilla en halvtimme?!? En evighet!!
Jag blev nyfiken och ville fördjupa livet ett steg till. Jag gick en utbildning – Resan inåt. Med mycket klok vägledning. Där började vi dagen före frukost, med att blunda och bara sitta rätt upp och ner en halvtimme. Den första gången var eeeevigheetslång! Men mot slutet av veckan hade jag saktat ner och kunde se fram emot denna stilla stund. Något hade hänt. Och jag insåg att mycket av det jag traktade efter, faktiskt fanns inom mig. En märklig och vacker upplevelse som jag bär med mig än idag.

Ande-TAG
Det är numera betydligt lättare för mig att hitta min avstängningsknapp. Men det är emellanåt väldigt många olika intryck och tankar som slåss om mitt utrymme. Då får jag koncentrera mig och jag har numera ett trix som brukar funka för det mesta.
IN-andningen är enkel att få ”ren”, dvs utan tankar. Det är på utandningen alla mina tankar gärna kommer farande. ”Hm vad ska jag fixa till middag – just ja, måste ju komma ihåg den där kunden – undrar om de kommer till helgen….” alla tankar i en salig röra. Så mitt trix är att jag väljer att koncentrera mig på att hålla just UT-andningarna fria från tankar. Har jag klarat tre är jag hemma.

Andetag – Ta TAG i Anden – i din själ och din personliga Energi -  med hjälp av din ANDning.
Själen är också du. Konstigare än så är det inte.
MIN själ gör mig väldigt nyfiken. 😊

Så – nej. Meditera är inte svaret på allt. MEN att leva livet i full fart utan att emellanåt Stilla sig låter rätt trist. För mig är Stillandet – ett sätt att leva mitt liv mer levande.

Tack för att du lyssnade 😊.

PS. Utan meditationen hade jag aldrig börjat skriva krönikor. Det är genom meditationen jag ser klarare och vet vad jag vill förmedla.

Jag är så glad att du hittat till just min nyfiken.blog! Jag kommer att fortsätta nyfiket betrakta livet. Utifrån och inifrån. Sällan i svart-vitt. Hellre i färg. Mycket färg. För DET behöver vi. Nu är våren här! //Birgitta