21 Det jag skickar ut i omvärlden kommer tillbaka till mig (i någon form) Eller Vad kan en bumerang lära mig om mig själv?

Jamen tänker kanske någon av er som läser – jag pallar inte att vara så jäkla trevlig jämt! Det behöver du inte vara. Men tänk om det finns en anledning till att du faktiskt är trött? Vad kommer först? Vänlighet eller trötthet. Vad kostar ett leende, och vad kostar en irriterande tanke? Vad ger mest energi? Oavsett om leendet är besvarat eller ej

Dags att skriva krönika. Jag känner mig grymt inspirerad av Clarsissa Pinkola Estés kloka ord. Jag har översatt en del av hennes ord och dessutom skrivit vidare:

Jag har sett människor som insisterar på att göra klart allt annat först, innan de kan skapa och vara kreativa. Ska bara städa, ska bara jobba klart, ska bara ….en massa saker som aldrig tar slut. Det är det ultimata sättet att stoppa sin egen kreativitet och energipåfyllnad. Vi behöver vara uppmärksamma på när vi aldrig gör det vi faktiskt tycker om att göra och som ger oss energi. Vi behöver aktivt tillåta och uppmuntra oss att göra det som får oss att må bra inifrån. Vem ska annars göra det, och varför ska det viktigaste som finns, bara få plats i något som kan uppfattas som ”stulna tillfällen”?

Alltså – skriver jag den här krönikan utan minsta dåligt samvete, tvärtom, det finns inget viktigare just nu! Därför att jag vet att när jag skickar ut den i omvärlden så kommer den att göra gott. Och med tanke på rubriken, så kommer det jag skriver att i någon form ge gott tillbaka till mig.

Begrepp: Att skicka ut i omvärlden.
Att skicka ut i omvärlden handlar om att: ALLT det jag gör och säger, tänker och känner påverkar mig själv. Det som påverkar mig själv, påverkar också andra. Så grovt förenklat påverkar mina tankar och det jag tänker, min omvärld! Beroende på vilka tankar jag tänker, så skickar jag ut antingen gott, eller mindre gott.

Va? Men det jag tänker, kan väl inte påverka andra? Jo, faktiskt. Låt mig ta ett par exempel. Den första i form av en bildserie från Nemi av Lise Myhre.

Foto By Lingerts Birgitta Olofson Med hjärta i fokus

Nemis vän i första rutan har en klar bild av hur ”sådana Gothare” är. Hon har förvisso lärt känna Nemi, men alla andra gothare är hon fortfarande mycket skeptiskt till. Därför SKICKAR HON UT en stor portion misstro när Nemis gothar-vän kommer (i andra rutan), och får en lika stor portion misstro tillbaka. Hennes egen ”sanning” blir därmed bekräftad. Det hon trodde och tänkte att hon skulle se, blev också utfallet. Det blir lite som en självuppfyllande profetia, eller som en bumerang.

För om vi drar det ett varv till. Det hon skickar ut, kommer ju tillbaka till henne själv. Hon får bekräftat att världen är full av onda människor. Det mår hon sämst av själv. Det kan dessutom påverka den andre personen att bli just det. Personligen, är det där med att bli dömd på förhand något av det värsta någon skicka till mig, så om det hade varit jag som var den personen som blev dömd på förhand, hade jag sannolikt slungat tillbaka ren och skär ilska. Och således varit en ”direkt” stenhård bumerang.

Det jag förväntar mig av andra det får jag ofta bekräftat. Fundera på skillnaden att du förväntar något bra– och om du förväntar något dåligt. Vad tror du händer? Obs att jag INTE talar om naivitet här, utan utifrån situationer där du faktiskt inte vet något än.

Ett annat exempel. Du kommer till snabbköpet och handlar snabbt det du ska ha. Uppgivet ställer du dig i kön och noterar en person framför dig med en enorm vagn fylld till brädden. Du hinner tänka många ilskna tankar kring hur personer kan ta plats och tid i kön och slänger irriterade blickar runt dig. Andningen är uppe i halsen och du blir SÅ trött! Plötsligt vänder sig personen med vagnen mot dig och undrar om du har bråttom, för i sådant fall får du gärna gå före. Du mumlar tacksamt till svar och hinner innan du går, skicka ett leende till den som skickat dig före. Leendet du får tillbaka är varmt och innerligt. Ni båda har skickat helt olika bumeranger till omvärlden. Vilken bumerang gör mest gott för omvärlden?

Jamen tänker kanske någon av er som läser – jag pallar inte att vara så jäkla trevlig jämt! Det behöver du inte vara. Men tänk om det finns en anledning till att du faktiskt är trött? Vad kommer först? Vänlighet eller trötthet. Vad kostar ett leende, och vad kostar en irriterande tanke? Vad ger mest energi? Oavsett om leendet är besvarat eller ej.

Jamen – det är så lätt för dig att säga. Du är ju så jävla glad jämt. Tack för den tanken att jag alltid är glad? Jag tänker att jag snarare genom åren har blivit mer känslosam och tillåter numera de flesta känslor. När jag är glad, så är jag glad. Då träffar jag gärna människor. När jag är ledsen, så är jag ledsen. Då träffar jag kanske bara ett par personer som jag vet kan stötta mig i min ledsenhet. När jag är arg så vågar jag för det mest numera vara arg – för där har jag ju något att lära om mig själv! Nej, jag förstår faktiskt inte varför det skulle vara lättare för mig än för dig? Vad gör att du tänker så? Självömkan? Upplevelse av orättvisa? Att du inte pallar bry dig?

Ok – jag är ändå lite nyfiken. Hur kan jag tänka då? Hur DU kan tänka, det vore verkligen förmätet av mig att säga att jag vet.:) Men om jag utgår från mig själv, så tänker jag att den absolut viktigaste nyckeln är min egen inställning! OCH min medvetenhet kring vad jag faktiskt sänder ut.

1. Vad sänder jag för budskap(vad intalar jag mig själv) – med hjälp av mina små röster på axlarna.

2. Vad jag sänder för budskap till andra. (Vad tänker jag om den jag möter?) Den här människan har jag aldrig sett förut. Är jag nyfiken, eller misstrogen tills annat bevisas?

Det är lätt ibland och riktigt svårt ibland. Min egen inställning som ger mig mest klokskap är min nyfikenhet. Oj – nu händer det här. Vad kan jag lära mig av det? Nu sa den här personen så, jag undrar vad som ligger bakom. Jag kanske ska fråga?

OBS – om någon är medvetet elak, och försöker förminska mig, förtala (smutskasta) eller förringar det jag sagt – sätt gränser! Det där var inte snällt. Jag vill inte att du säger/gör så mot mig.

Är det lätt att bli medveten om och välja sin inställning– nej det har jag aldrig sagt! Men otroligt lärorikt! Genom hela livet!

Att bli bemött med misstro och misstänksamhet från början, gör något med en. Å andra sidan, att bli bemött med nyfikenhet och öppenhet gör också något med en. Vem möter du själv helst? Varför skulle det vara annorlunda för den du möter?

Så du menar att det jag förväntar mig av andra, handlar mer om mig själv? Ja, i någon mån gör det faktiskt det. Om jag träffar en person som betraktar mig misstänksamt, så blir jag rätt snål med min egen uppmärksamhet gentemot den personen och drar mig misstänkt undan. Om jag däremot träffar en person som ser uppmärksamt på mig och vill veta vem jag faktiskt är, då öppnar jag mig lättare när jag tror att det jag berättar hamnar hos någon som vill mig väl – och därmed sig själv. Återigen, det du sänder ut får du tillbaka. Om inte direkt, så i nästa sammanhang.

Hänger mina FÖRVÄNTNINGAR ihop med det jag sänder ut? Ja – absolut! Bob Hansson  poeten och författaren besvarar klokt sin retoriska fråga i Lyckopodden på Spotify om människors förväntningar:

Hur ska man då hantera bördan av andras förväntningar. Man ska inte hantera bördan av andras förväntningar! För när man hanterar bördan av andras förväntningar så sysslar man med andras förväntningar. Det är det man tänker på. De andras förväntningar ska hanteras av de andra! Jag får hantera mina förväntningar. Det har jag fullt upp med. Om jag dessutom ska hantera andras så kan jag lätt bli utmattad. (Läs vidare längst ner om du är nyfiken på Bob Hansson)

Ok – låt mig sammanfatta det jag förstått.

• När jag lastar bumerangen med ilska och fördomar i omvärlden, så kommer ilska och fördomar tillbaka till mig i någon form. Ja!

• När jag lastar bumerangen med misstro och misstänksamhet, så kommer misstänksamhet och misstro tillbaka till mig i någon form. Ja!

• När jag lastar bumerangen med besvikelse, så kommer besvikelse tillbaka till mig i någon form. Ja!

Sänder vi ut ”gift” så får vi tillbaka gift.  Vad är gift? Vad som helst som är utöver det vi FAKTISKT behöver är gift. Det kan vara makt, lathet, mat, ego, ambition, fåfänga och egenkärlek, rädsla, ilska eller vad som helst. Så svarar en vis person.

SÅ– vad ska vi sträva efter att skicka ut då? Ropar den tveksamme, som fortfarande tror och hoppas växa som människa i takt med sina fysiska och materialla tillgångar enligt exemplet ovan.

Hm. Intressant! Och om jag skickar ut bumerangen med vänlighet, kommer det då verkligen tillbaka till mig? Ja, i någon form. Kanske inte från den du möter, men om du tänker efter. Vad får dig att må bäst. Att skicka vidare sura irriterade blickar i snabbköpskön, eller att vara den som möter irritation med ett leende och vänlighet. Vad mår du bäst av själv?

Oj! Men om jag skickar ut rikedom – kommer det då tillbaka till mig? Ja – generositet är ett av de viktigaste sätten att känna glädje inifrån. Det bästa sättet att må bra och känna glädje av sin egen rikedom, är att vara generös utan att förvänta sig tacksamhet tillbaka. Rika människor som sitter på sina pengar, mår sällan bra. Så när du lastar bumerangen med genuin generositet, så får du generositet tillbaka i någon form. Om jag skickar ut vänlighet – så får jag kanske en vän för livet?

My best Mexican friend - Aurora. Hittad med ömsesidig nyfikenhet och stor glädje i en toalettkö i Danmark. :)

Det här var mycket att smälta – men jag gillar bumerang-tanken. Nästa gång jag kastar den, så kommer jag att ge lite mer eftertanke kring vad jag faktiskt lastar den med. Tack för en klok krönika. Det var så lite så. Jag blir glad att du fått en liten liten tanke. Krönikan har redan gett mig något, bara det att jag gett mig själv tiden att tänka efter kring vad som är viktigt, på riktigt.

Det finns en metafor till. Det du kastar i vattnet, ger åtta vågor utåt. Sen vänder det tillbaka mot dig själv. Det innebär att det du kastar ut i omvärlden, kommer kanske inte direkt tillbaka till dig, men alltid efter ett tag i någon form. Så var noga med vad du kastar iväg från dig själv, för det påverkar dig och det påverkar din omvärld.

Krönikan är klar för idag - tack för att du läst ända hit! Det gör mig jätteglad. Oavsett vad du tycker eller tänker. En liten sak till bara, det är någon jag vill lyfta fram, som skickar ut mycket hjärta. Modigt, därför vill jag skicka vidare och hoppas att du fångar upp en del och skickar vidare. //Birgitta

De säger att det tar en minut att hitta en speciell person. En timme att uppskatta dem. En dag att älska dem. Och ett helt liv att glömma dem. Det tog tre minuter att inse att följande person är väldigt speciell, åtminstone för mig, just nu. Läs gärna #korsdragspoesi. Hennes texter på Instagram är så vackra, så starka och så sköra. Jag visste att jag tyckte om dem på en minut. Jag gillade verkligen hennes texter och denna människa på en dag. Träffsäkerheten i några av henne ord, gör att jag aldrig kommer att glömma dem under hela mitt liv. Hennes ord berikar mitt liv. Hon sänder ut mycket gott och får mycket gott tillbaka. I någon form.

#korsdagspoesi på Instagram Och jag som trodde att jag inte gillade dikter! Haha så underbart fel jag hade. Jag hade bara inte läst dem som var för mig. :) Pia Eriksson heter hon som “skrev till mig”, så att det kändes. I hjärtat.