26 Den andra sidan av Förlåtelse är frihet! Eller Varför kan oförmåga att förlåta inte bara ta vår energi utan skada oss.

Pelare 5 (8) på vägen för långvarigt välmående; Förlåtelse.
(Se krönika 21 för beskrivning av helheten)

-Säg förlåt!

Uppmaningen ekar till de två klasskamraterna på Mellanstadiet. De hade slagits och varit arga på varandra. Nu var det den som satt ovanpå den andre och pucklat på som skulle säga förlåt först. Han var fortfarande arg och harmen lyste ur ögonen. Det här bråket var inte uppklarat ännu och blixtarna for som pilar åt alla håll. Fröken hojtar utmaningen igen.

- Säg nu förlåt!

Hennes röst och bråket dessförinnan har samlat en ansenlig skara människor. De följer spänt tystnaden som när den bryts kan gå åt vilket håll som helst. Säger han inget, kommer vi att stå kvar länge. I alla fall tills rektorn kommer. Och han vill man inte ska komma. I vart fall inte de som bråkar. Han var av den sorten som genuint trodde att man blev snällare när man togs i nacken och föstes resolut mot varandra, med ett påklistrat leende om att ”Här på skolan är vi alla snälla mot varandra – eller hur!!”. och hållit dem allt hårdare tills någon av dem fick nog och pep ett förlåt. Ett ”makt-förlåt” som smakade bittert i munnen och inte bara ökade på stridigheten utan fick den att befästas för en lång tid framöver.

- Vi har inte hela dagen på oss!

Frökens röst pockar på uppmärksamhet och är en blandning mellan vädjan och bestämdhet. Det finns ännu några sekunder innan rektorn kommer. Tystnaden är en guldvåg för effekten av vilket ord som kommer. Om det kommer. Till sist väser den slagne först – ”Förlåt.” Med bibehållet ansiktsuttryck som snarare säger ”Det här bråket fortsätter ikväll utan publik och då ska du få!”. Den andre förstår och spelar med i spelet. För det är ju ett spel för galleriet. –”Förlåt då!” Alla andas ut. Tackar för en stunds spänning.

Jag undrar och har alltid undrat. Vad gör det med en när man tvingas säga förlåt fastän man inte är redo än? Skapar ”Tvångs-förlåtet” ett ännu större avstånd eller skapar det en bitterhet som befäster och fördjupar tolkningen av det som hänt, eller den man ”är”? Att man inte väntade tills man var klar, eller rett upp det som sagts.
Du – jag blev faktiskt ledsen för det där du sa om min mamma och att hon säkert stack för att jag var så knäpp. Jag saknar henne jättemycket. Jag känner mig liten och vilsen och rädd.

Begrepp Förlåtelse: Här är min absoluta favorit. Förlåtelse är att ge upp hoppet om att det förflutna skulle kunna vara annorlunda.

Forgiveness is giving up the hope that the past could be any different.
Gerald Gimpolski

Förlåtelse är: Att frigöra dig själv från ilska som står i vägen och hindrar dig från att växa som människa.

Förlåtelse är också: Motsatsen till hämnd. Att leta efter hämnd är en mörk spiral som tar massor av energi! Du kan vidmakthålla den genom ditt hämndbegär och följa med ner i djupet. Du kan också bryta den dåliga spiralen av energiläckage genom att söka förlåtelse.

Syftet med förlåtelse: Förlåtelse handlar om att sluta tillåta vad det än är som du har gjort mot dig själv, eller någon annan har gjort, att fortsätta påverka hur du lever ditt fortsatta liv.

Att ge upp hoppet om att förändra det som redan HAR hänt, ger ju hopp om framtiden! Du kan acceptera eller avvisa sättet du blev behandlad av andra människor. Men ända tills du läker såren av ditt förflutna kommer du att fortsätta blöda. Du kan sätta plåster och bandage på det som blöder med hjälp av mat, alkohol, arbete, cigaretter eller sex, men till sist kommer det igenom och kommer att ge fläckar på livet du lever. Du måste när du är redo öppna såret, sticka ner händerna ta ut kärnan i smärtan som håller kvar dig i det förflutna. Dina minnen. Och skapa fred med dem. (Fritt översatt och tolkat av E Levensa)

Att jobba mot behovet av förlåtelse är som att sprida gift i dina vener. Kapitulera istället till det som gör ont. Att ha förlorat något. Att känna harm, förtrötenhet och ilska. Besvikelse.
Oprah Winfrey

Hur kan jag ändra mitt sätt att tänka och känna för att ens KUNNA förlåta.

1.      Acceptera sanningen. Det hände verkligen och nu är det över.

2.      Ge dig själv tillåtelse att släppa taget om det som redan har hänt, det förflutna.

3.      Kliv ut från din historia och

4.      Kliv in i det som är – NU. Gör dig själv fri.

Att förlåta eller inte förlåta – handlar om många saker. För mig handlar det om min ENERGI och min kraft. Det innebär att varje gång jag INTE förlåter, eller inte ännu är redo att förlåta tar det MIN energi. Hur gör man det i sin vardag? Tja - här är det enklaste tips jag kan tänka mig. Det kommer från Marianne Williamson Det är en strålande enkel fråga som hon ställer sig varje dag:

- Vem har jag inte förlåtit idag?

Hon fortsätter och förklarar: ”När jag tänker i ”attack-form” gentemot någon annan gör det att JAG lider. Inte nödvändigtvis den andre.” Det betyder också att hjärtat är stängt. För andra intryck. För andra perspektiv och tolkningar. Från att lugnt och tydligt sätta gränser för kommande beteenden.

Förlåtelse är en av de största gåvor du kan ge dig själv! Förlåt det. Det lättar din börda av harm, förargelse och kanske ilska. Du är och känner dig lättare. och du känner dig fri att göra andra saker.

Förlåtelse frigör oss. Kärlek frigör oss. Du kan inte förlåta utan kärlek. Du behöver också mod att stå stadigt och säga, jag förlåter. Jag är färdig med det som har hänt. Nu har jag kommit till en plats, där jag kan förlåta också tuffa handlingar. Det är verkligen mental gymnastik och hårdträning! Det handlar INTE om att glömma och jag kommer INTE att sätta mig i en sådan situation att det kan göras mot mig igen. Men jag förlåter. Jag väljer att förlåta. Jag frigör kraften i mig själv. (Fritt översatt o tolkat av Maya Angelou)

Varför förlåta? Det han/hon/jag gjorde är oförlåtligt!

Hur illa allt ändå har varit, så är vi här för att lära oss mer. Att inte förlåta är att sätta stopp för den lärdom som någonstans kan finnas där. Nu när det ändå har hänt. Vad kan jag lära mig? Vad kan jag utifrån mina egna lärdomar lära till andra?

Att inte förlåta – är som att man fortfarande är en magnet för negativ energi. (A Shantee)

Att förlåta allt – utan att sätta gränser – är en form av beroende eller medberoende.

Forgive – let it go. Don’t stay tied to the past. You will forgive, because you love yourself so much that you don’t want to keep hurting yourself for whatever happened. Whatever happened is done and cannot be changed. Then we have to sit back and keep going with our life. Denise Linn When you are ready.

Kraften i förlåtelsen – HUR GÖR MAN?  – Inspirerat av Denise Linn.

Även om vi inte kan sudda ut det förflutna kan vi läka de sår vi har fått.

Steg 1. Att erkänna att någon med sitt beteende har påverkat oss negativt.
Det är alltså verkligen okej – att hålla människor ansvariga för deras handlingar! Det är också viktigt att få känna sig arg, eller vilka känslor som nu känns, och att våga känna känslorna fullt ut. Att acceptera dem. Att känna ilskan, harm, besvikelsen och så vidare det är bra, men att i fastna i känslorna alltför länge – nej!! Att älta känslorna fram och tillbaka, eller att identifiera sig med dem eller att fastna i dem gör att såret fortsätter att blöda.

Steg 2. Att säga sanningen om vad jag verkligen känner därför att det är – befriande. Gå ut i skogen och säg det till ett träd. Skrik ut det i bilen. Skriv allt med stora bokstäver i dagboken. Rikta och säg det till den som har gjort det. Är det riktigt tunga upplevelser – prata med en terapeut!
– Jag är vansinnigt arg och fruktansvärt ledsen för det du sa och gjorde!
Att säga sanningen utan filter är oerhört läkande. Motsatsen – att hålla inne med den egna sanningen är förödande och gör att man blöder inombords. Sår som kanske inte alltid syns, men som stannar kvar som en stor eller liten tagg, som ligger kvar tills den tas ut.

Steg 3. Verklig förlåtelse när vi är redo för den. Det är mänskligt att vilja straffa den som skadat mig, men inget straff i världen kan hjälpa mig att läka mina sår om jag inte samtidigt gör resten av arbetet. Förlåtelse är något vi utövar för vår egen skull – för vår egen läkning. Läs det igen! Jag förlåter för min egen skull, för att jag ska kunna läka, känna inre frid, stillhet och glädje igen. Inte för den andres skull. Är såret djupt får vi ta hjälp. Vi är redo när vårt hjärta är redo. Ibland behöver vi hjälp på traven – och då INTE av någon som tycker synd om oss! Minns orden: Att tycka synd om befäster och skapar distans.” Krönika 23 om Medkännande.

Förlåt mig. Förlåt mig. Underbar tolkning av Förlåtelse. Weberarts Följ henne på Instagram!

Att förlåta i praktiken är träning. En idé kan vara att skriva en lista över alla som du ännu inte förlåtit. Välj sedan ut den som är lättast att förlåta. Känn efter vad du ärligt känner inför den här individen. Skriv ner det – alltihop. Alla ord utan filter. Försök sedan att betrakta det som hänt genom den andres ögon. Det kan vara riktigt svårt ibland, särskilt om vi har ett eget stort ego som blivit tilltufsat. Föreställ dig hur den situation du tänker på har känts för honom eller henne. Ni kanske inte är överens om vad som hände och du behöver absolut inte rättfärdiga andras handlingar – men det är ett försök att hitta medkänslan hos den andra och förstå behovet hos denne som ligger bakom.

Ett exempel: En person jag var valde att samarbeta med. Vi var väldigt olika med olika drivkrafter och värderingar. Vår kommunikation blev med tiden alltmer ansträngd. Till sist gick det så långt att jag kände mig som en spänd fiolsträng varje gång jag öppnade ett mail från henne. Hon skulle alltid peta i alla detaljer, och hade näsvisa kommentarer om hur jag borde sköta mitt jobb. Jag insåg hur mycket energi och inte minst tid som gick åt att lugna mig efter varje konversation. Så jag funderade mycket på hur jag skulle göra istället. Skulle jag kunna förlåt henne?
Jag började med att försöka se situationen från hennes sida. I ett ärligt ljus. Då insåg jag att om jag med öppna ögon betraktade mina egna formuleringar i mailen, så var jag inte speciellt trevlig i min ton. Tvärtom. Inte svarade jag på alla mail heller, utan ignorerade att jag läst dem. För att komma vidare fick jag koppla på min empati och fundera kring vilka hennes viktiga behov var och landade i något som jag var tämligen säker på. Hon hade ett stort behov av uppskattning. Det hade hon verkligen INTE fått av mig. Tvärtom! Nu hade jag öppnat asken av min egen förändringsvilja och jag valde att ge henne uppskattning. Den stunden jag berättade för henne vad jag uppskattade i hennes arbete, ändrades vår relation till det bättre. Kalla det förlåtelse – kalla det insikt om att våga se även min egen del i det som hänt. Kalla det medmänskligt när jag väl öppnade hjärtat.
Om jag sparade energi genom att förlåta henne, såväl som mig själv? Massor!!!

Du behöver inte förlåta handlingen – men det är viktigt att förlåta människan.

Hämnd och förlåtelsecykler ur boken Förlåtelse av Mpho och Desmond Tutu www.nyfiken.blog

Det finns två cykler. Hämndcykeln och förlåtelsecykeln. (Enklare uttryckt. Vi har ett och samma val. Att förlåta, eller försöka hämnas.) När smärta eller skada drabbar oss kan vi välja att tillfoga smärta eller skada i vår tur, eller också välja att läka. Om vi väljer att hämnas eller ge igen, fortsätter cyklerna av hämnd och skada i det oändliga. Men om vi väljer att förlåta bryter vi kretsloppet och kan läka. Och förnya eller släppa relationen. Ur den tankeväckande boken ”Förlåtelse - den fyrfaldiga vägen till HELANDE FÖR OSS och vår värld. av Desmond och Mpho Tutu.

Vi är trasiga människor på olika sätt och det trasiga i oss leder till att vi sårar andra. Förlåtelsen är en resa som vi gör för att läka det som är trasigt. På så sätt blir vi hela igen. Desmond & Mpho Tutu

Att välja hämndcykeln eller att inte förlåta är de facto dyrt för min hälsa! I en studie utfört av psykologen Oyen Witvliet övervakades hjärtverksamhet, ansiktsmuskler och svettkörtlar. När deltagarna fick minnas gammalt groll steg blodtrycket, pulsen ökade och de började svettas. När de ombads känna sympati för dem som gjort orätt och föreställa sig att de förlät dem blev deras stressnivå normal igen.

Hämnden hör hemma i djurens värld menar Dalai Lama. Vi människor kan ställa frågan och ärligt fundera på svaret: ”Om jag slår tillbaka, vad kommer jag att ha för nytta av det på kort, eller lång sikt?” Caroline Myss är ännu tydligare och rakt på sak. –”Vi kan bli sjuka om vi inte kan släppa det som har hänt oss, sålänge det som hänt skapar en kraft- och maktlöshet. Dessutom får vi sämre självkänsla.”

Utan förlåtelse förblir vi fjättrade vid den som åsamkat oss skada. Vi sitter fast i bitterhetens kedjor, bundna vid varandra, fångna. Till dess att vi kan förlåta dem som åsamkat oss skada kommer den personen att ha nycklarna till vår lycka, vara vår fångvaktare. När vi förlåter tar vi tillbaka kontrollen över vårt eget öde och våra känslor. Vi blir vår egen befriare. Ur boken Förlåtelse igen.

Att kunna förlåta är en absolut styrka! Att kunna förlåta är en absolut styrka! Att kunna förlåta är en absolut styrka! Att kunna förlåta är en absolut styrka!

Låt mig för säkerhets skull poängtera. Den här krönikan och förlåtelse handlar INTE om att vara tyst och låta blir att sätta gränser. Tvärtom!! Det är genom att vara tydlig gentemot sig själv och andra, som man kan växa. Dalai Lama uttrycker det så väl: Det är en klar skillnad mellan förlåtelse och att helt enkelt tillåta andras ogärningar. Orättfärdigt handlande kan behöva motåtgärder för att sätta stopp för det. Men man behöver inte hata personen som gjort det. Det är här förlåtelsens makt ligger. Att aldrig förlora ur sikte att personen i fråga är människa, medan man reagerar på orätten med tydlighet och fasthet. Så säg ifrån och se människan. Det kräver emotionellt mod.

Kan man verkligen förlåta allt? Låt mig vända på frågan. Tänker jag verkligen tillåta mig att något som någon annan har gjort mig ska hålla mig kvar i det traumat en sekund längre än nödvändigt? Caroline Myss skriver i sin bok: Många människor som råkar ut för psykiska trauman, känner att de inte kan göra så mycket åt dem. Om man antyder att de kan bli fria från dessa traumatiska minnen, svarar de ofta: -”Du förstår inte. Jag har aldrig blivit mig själv igen efter den upplevelsen. Hur ska jag kunna ändra på det nu?” Detta sinnestillstånd är sorgligt, självbegränsande och uppgivet. Att hålla fast vid det ger möjligen kortsiktig energi, men allt annat som en energislukare genom livet. I den stund vi vågar tänka tanken att förlåta oss själva och andra för det som har hänt, kan en process börja som ofta handlar om att räcka ut en hand för att få hjälp. Viljan måste dock komma från personen själv. Annars händer ingenting. Det kan givetvis vara enormt svårt arbete. Med det enda sättet att bryta det greppet som händelsen har om den drabbade personen, är att ta större ansvar för hur vi lever vårt fortsatta liv. Det är det som är Hoppet bakom förlåtelsen och friheten i det!

Lite perspektiv om du tycker att det är svårt att förlåta.  Vill du ha fler exempel på ”omöjliga förlåtelser” läs om Dalai Lamas och Desmund Tutus egna exempel på förlåtelser de funnit remarkabla under sina år. När mödrar förlåter och ger amnesti till sina barns mördare i sanningskommisionen, eller barn förlåter fäder som misshandlat sina mödrar, då blir den egna förlåtelsen satt i ett annat perspektiv. Inte lättare – men ett större perspektiv (som i krönika 21).

Kan man verkligen förlåta allt? Om du fortfarande tvivlar på den frågan kan jag varmt rekommendera boken av far och dotter Tut som jag citerat ett par gånger. Kan mödrar i Sydafrika förlåta och gå vidare – kan vi! Från en längre resa kunde jag se samma beteende i Vietnam. De kan förlåta människan bakom de brott som begåtts, men aldrig händelsen. Därav att ”American War Crime Museum” i Saigon visar brotten rätt upp och ner, utan att skriva ner dömanden. Händelserna är inte bortglömda, men förlåtelsen har varit förutsättningen för deras läkning och fortsatta liv. Som människor och som land. Det kommer en tid och en väg för människorna i Ukraina. Jag hoppas att boken blir obligatorisk läsning!

Kan man förlåta allt? Ilon Wiklands fantastiska bilder ur boken Den långa långa resan.

Jag tvår mina händer. Förlåtelse är allt jag har kvar. Det är en gåva. Sen kan jag läka.

Foto B Olofson www.nyfiken.blog

TACK för att du läser. //Birgitta