31 Snuttifieringens tidevarv snor Tid, kraft och en jäkla massa energi! Eller Vi filar sönder vår uppmärksamhet i pyttesmå spån.
Krönika 31
En krönika med bredare perspektiv.
Jag är inte det minsta orolig att just du som läser det här på allvar tror att snuttifieringen är en väg framåt. Då hade du aldrig ägnat den här krönikan någon uppmärksamhet, än mindre läst en hel. I mitt ”verk”, där jag lagt ner tid på att fundera, se mönster och skapa en överblick, kräver jag mer av dig som läsare. Nämligen att du lägger din tid, fokuserar på läsandet och koncentrerar dig på innehållet i texten. Den som är alltför djupt inne i snuttifieringen kommer ungefär hit innan det är dags för något annat.
Vill du hellre lyssna på min krönika - gör gärna det!
OBS! Läs INTE in att jag är avundsjuk att någon ägnar sig åt annat än att läsa min krönika. Mitt ego är tryggt i att detta inte handlar om mig överhuvudtaget. Det jag är intresserad av och betraktar i den här krönikan är däremot ett betydligt mer intressant och större fenomen. Jag kallar det för Snuttifiering.
Begrepp: Snuttifiering. Att stycka upp sin tid och vad man väljer att lägga sin uppmärksamhet på. I vissa fall så små stycken att det handlar om minuter, och kanske ännu mindre än det! På jobbet, borta och hemma.
Låt oss stycka din tid i små små bitar…..
Var lägger du din uppmärksamhet?
Detta är en nyckelfråga för att ta oss an ämnet. Har du de facto kartlagt vad du gör, en vanlig dag någon gång? I mitt arbete som vägledare har jag en övning där deltagaren får göra just det. Var lägger du din tid en vanlig dag? En timme för en post-itlapp. På varje lapp skriver de vad de ägnar sig åt den timmen. Enklast är att börja med sömnen. Hur många timmar sover du? Sen arbetstiden om du arbetar. Hur många timmar arbetar du i snitt? Texten på övriga lappar är minst sagt varierande. Det viktigaste är att vara fullt ut ärlig.
Det som är bra med den övningen är att man tar sig tid skapa en överblick. Alla lappar på bordet ger en klarare bild över sådant som man kanske anar, men ännu inte vet eller satt fingret på. Det blir tydliga fakta kring var peresonen faktiskt lägger sin uppmärksamhet idag.
Övningen väcker alltid frågor. Är det såhär jag VILL att det ska vara? Lägger jag min uppmärksamhet på rätt saker? Oftast ger en sådan övning insikter som ger lite djupare förståelse. Insikter som ibland leder till nödvändig förändring. Vi har alltför ofta en tendens att ”bara köra på”.
Ok – åter till snuttifieringen. Jag ser 4 stora risker med allvarlig snuttifiering.
1. När vi styckar in all vaken tid i små små delar, kan det hindra oss från att tänka långsamt! Att tänka långsamt kräver nämligen längre stycken av tid, helst odelad. Det finns till och med en bok om detta. Nobelpristagaren Daniel Kahneman skrev en bok om vikten av ”Att tänka BÅDE snabbt och långsamt”. Att hitta balansen i det, därför att båda sätt att tänka behövs och berikar varandra. (Att BARA tänka långsamt och fastna i det långsamma är inte heller fruktbart i längden. Det kan till exempel göra att vi aldrig vågar prova att bara göra och lära oss från det.)
2. Vi tappar förmågan att koncentrera oss. Att fokusera. Tänk en bågskytt som inte kan koncentrera sig och lägga all fokus på tavlan. De är därför grymma på att träna just det. De stänger av allt annat och lägger all fokus på en liten liten prick.
Risken är att när vi inte kan stänga av allt annat ”tänkeri” som pockar på, tappar vi fokus och i förlängningen förmågan att koncentrera oss.
3. Vi tenderar att ägna oss åt småttigheter. Ofta sådant som går fort att bocka av, men som kanske inte alltid leder till något. Fysikern och författaren Bodil Jönsson myntade detta begrepp. Det sitter som en smäck tänker jag. Begreppet har hon hittat därför att hon är van att koncentrera sig och sedan kunna sätta träffsäkra ord på en många gånger kaotisk tillvaro. Ord som gör att vi faktiskt stannar upp och tänker till. På det som är viktigt.
4. Vi lär inte längre för livet utan fyller på med ”Rulltrappekunskap”. Ännu ett Bodil Jönssonord. Hon menar att när vi ska lära oss något nytt, så ska det numera gå så väldans snabbt. Det får till följd att det vi lär oss inte fastnar, stannar kvar och växer, utan så fort rulltrappan är uppe så trillar det vi lärt oss av igen. Förvisso lättsmält, men också lätt att spotta ut. Livslångt lärande tillika visdom kräver något annat. Tid att landa in det vi lär och eftertanke.
Rulltrappekunskap Lättsmält och lättglömt
Låt mig bli underhållen. Igen, igen och igen.
Snabbt, lätt och enkelt.Tjoho.Det önskemålet innebär att skänka bort uppmärksamhet
till någon du tror att du kan lita på.
Den ENDA personen som du kan lita på, för att lära mer om dig själv är…..dig själv! DU väljer var du lägger din tid och uppmärksamhet. DU väljer vem du lyssnar på och vem du litar på. DU väljer, om du tar dig tid att ställa och fundera på de stora frågorna i livet. INGEN ANNAN än du kan vara du. Och om inte du är du, eller åtminstone är nyfiken på vem du är – VEM ska då vara det?
Den absolut största risken med snuttifieringen, är att vi inte tar oss tid att ställa de stora frågorna i livet. De som ingen annan kan svara på – mer än du själv. Den typen av funderingar och frågor tar nämligen - TID. Kräver ditt fokus, koncentration och din totala uppmärksamhet tillsammans med långsiktigt inre arbete. Om empati. Om vänlighet. Om varför vi är här på jorden. Vilken som är min uppgift. Bara för att nämna några.
Hm tänker du. Nu är hon alltför högtravande och filosofisk. Tack! Jag vill gärna ses som filosofisk, men också praktiker. Men ok – hur du tänker om mig är inte viktigt. Det som däremot är viktigt för mig, är att väcka och bidra till insikt. När vi snuttifierar hela livet, tappar vi hela grejen. Det tar längre tid än en kafferast för att lära för livet.
Snuttifieringen finns överallt.
Ordet används framförallt i media och sociala medier och beskriver där fenomenet att vi hoppar från det ena till det andra med tvära och sällan planerade kast däremellan. Men generellt att vi ägnar mindre tid åt att förstå helheten och sammanhangen, än de olika delarna däremellan.
Snuttifiering inom arbetslivet. Här finns en stor risk för ohållbart och ickeproduktivt arbete. Det finns exempel på arbetsbeskrivningar som har så många uppgifter att du är nere på 5%. Det skulle kunna innebära att du kan ha ansvar för upp till 20 arbetsuppgifter! Dela upp det på en arbetsdag, så skulle jobbannonsen be dig om att kunna hålla 20 bollar i luften – samtidigt! Det ställer till problem på riktigt. Varför då undrar några. Därför för att ens kunna göra ett bra jobb behöver du ställa om mellan de olika arbetsuppgifterna. Att rikta om ditt fokus till nästa uppgift. Bodil Jönsson kallar den specifika omställningstiden för ställtid. Med så många arbetsuppgifter på en dag, räcker inte ställtiden till!
Begrepp ställtid. Det är ett gammalt produktions-begrepp som användes för att benämna den tiden det tog att ställa om en maskin från en tillverkningsserie till en annan. Den fick man lägga med i kalkylen över vad det kostade att ställa om i produktionen.
Jönsson införde alltså begreppet ställtid även för vår mänskliga fokusändring. Det som är riktigt intressant och som borde göra att även ekonomer hajar till, är att just den MÄNSKLIGA STÄLLTIDEN INTE RÄKNAS MED I KALKYLEN. Läs det igen. Den mänskliga ställtiden räknas inte med i kalkylen. Det verkar på allvar som om att många tror att vi kan hoppa från en svårare arbetsuppgift till en annan – utan att att vi behöver ställa in och koncentrera oss. INGEN kan ställa om utan ställtid. Ju svårare arbete -och kanske nyare, desto längre ställtid behövs. Men eftersom vi sällan eller aldrig räknar in ställtiden i arbetet eller kalkylen, är det ofta den ställtiden som gör att vi ”trollar med knäna”. Vi jobbar över, drar in på raster, vi springer fortare eller har…..lunchmöten då vi jobbar under tiden. Ja – var hittar du din ställtid?
”Vi springer som skållade råttor! Från en grej till en annan och tillbaka igen.”
”Tänk att bara få sitta och jobba i fred…”
Jag betraktar alltför många i min närhet som springer och springer. Det är inte alltid arbetet i sig som är tufft – utan mängden arbetsuppgifter ofta tillsammans med en orimlig tillgänglighet vilket gör att vi dessutom störs i vår koncentration, när vi väl har kommit igång. Snuttifieringen gör att vi alltför många gånger strävar efter att ”klara av” arbetsdagen – snarare än att klara av ett långsiktigt mål.
Vem tusan tror att någon kom på pausen för att vi är lata? Vi behöver pausen för att ladda våra batterier. Både mentalt och fysiskt! Det heter återhämtning. Fast – oj! Nu kom jag från ämnet.
Faktiskt är det så – att vi ibland har så många arbetsuppgifter att den ställtid vi behöver däremellan för att ens kunna göra ett bra jobb– inte räcker till ens om vi arbetar dubbelt så mycket.
JAG tänker att denna snuttifiering –
där vi inte får koncentrera oss tillräckligt
i längden riskerar att äta upp både yrkesstolthet och meningsfullhet.
Det finns en studie från Stanford university som visar på risken med många bollar i luften. (En vanlig omskrivning av att genomföra en större mängd arbetsuppgifter.) Två grupper jämfördes med lika stor arbetsbörda. Den ena gruppen hade ett par större projekt, den andra betydligt fler mindre. De studerades under en tid, och de fick nya uppgifter och ny information längs vägen. Till en början klarade båda grupperna av att hantera ny information och kunde sortera in den som viktigt/oviktigt och arbetade på med projekten. Efter ett tag ökade takten väsentligt. Då kom skillnaderna. Gruppen med fåtal större projekt, kunde fortsatt sortera i viktigt och oviktigt och jobbade på väl i projekten. Däremot började gruppen med många mindre projekt få det mer stressigt. När de inte längre hann sortera viktigt/oviktigt så uppstod en ”ta det sen”-mentalitet. Där hamnade alltmer material, inklusive det som var viktigt för några av projekten. Deras förmåga att sortera ut det som var viktigt blev riktigt usel, vilket innebar att deras effektivitet i projekten minskade väsentligt.
Länk till test om Multitasking från Stanford universitet. Läs den, om du tror att det finns en gen som gör att några av oss är bättre att ”snuttifiera” och ha många bollar i luften än andra. Tänk om!
Men OM vi nu är överens om att Snuttifiering inte är bra för någon. VARFÖR GÖR VI DET? Fredrik Grahnberg skriver i en artikel i JUSEK om att vi helt enkelt lider av ”Informationsmani”. Han lyfter fram studier som visar att vi faktiskt är beroende av den kick som alla dessa små arbetsuppgifter, eller små filmer kan ge oss. Just Multitasking och många bollar i luften, skapar ”ett återkommande dopaminmissbruk som effektivt belönar hjärnan att tappa fokus och ständigt leta efter extern stimulering”. Våra hjärnor älskar dopamin (ni vet må-bra-hormonet) så vi fortsätter helt enkelt att fortsätta växla mellan små mini-uppgifter som ger oss – och här kommer det!! – OMEDELBAR TILLFREDSSTÄLLELSE. Vi söker ständigt bli tillfredsställda här och nu. Den kan komma i olika former. Både i form av ny information som är spännande, rolig eller uppseendeväckande – eller i form av bekräftelse för utfört arbete i någon form.
· Att ha kryssat av en lång att-göra lista
· Jag hittar ny information – eller nya skratt – eller nya klagomål och ältande
· Jag får fler likes och fler följare – fler som gillar mig
· Jag får kommentarer om vad jag har gjort/skrivit – lite då och då
· Kunder, kollegor och chefer ger/skickar ”tummen-upp” när du fixat något
· Du känner dig behövd och gör nästa gång ännu lite till för att få samma respons
Livslångt lärande – kräver mer än bara korta stumpar av ditt liv.
Det ger också oändligt mycket mer. Det ger en meningsfullhet.
Snuttifieringen gör oss dummare, långsammare och mer glömska! Dessutom riskerar vi att tappa något annat, vilket kan ge helt andra långtgående konsekvenser. Förutom att vi kan tappa självkänsla i förlorad yrkesstolthet, och meningsfullhet kan vi tappa förmågan att lära för livet. I förlängningen handlar det om att erövra genuin Visdom. Att själv växa med tiden och det du har att göra här på jorden. Vi har alla en uppgift. Om du fastnar i snuttifieringen kommer du inte vidare. Varken själsligt, andligt eller rent värdsligt. Det är då den stora meningslösheten kan breda ut sig – med stor risk för depression.
Snuttifieringen riskerar att döda vår själ
MEN protesterar några – kan vi då inte ägna oss åt att skratta åt klipp och att få små saker gjorda? JO -självklart! Det är inte det denna krönika handlar om. Det jag vill få fram är vad du ägnar din tid och tankekraft åt i det stora hela! Om du styckar upp ALL din tid och lägger HELA din tankekraft på småttigheter riskerar du att tappa din förmåga att tänka och se klart – och förstå helheten. För det krävs det både koncentrationsförmåga och längre tids-bitar.
Ok jag förstår och det är rimligt, Men vad kan jag göra för att minska min snuttifiering och hitta ett större djup och meningsfullhet? Hur kan jag förenkla mitt liv och öka min koncentrationsförmåga?
· Boka in en Tankedag, eller åtminstone en Tankelunch där du har möte bara med dig själv. Du kommer att bli förvånad vad som händer inombords när det tystnar runtomkring dig.
Klarar du inte en tankedag? Börja med 5 minuters tyst kaffedrickande varje dag.
· Res själv – och möt dig själv.
· Meditera! Det är att på riktigt träna på att pausa alla tankar och o-tänka. Ökar koncentrationsförmågan enormt!
· Ha genuina samtal utan klocka.
· Skriv dagbok. Att skriva är att sakta ner en stund, och se tillbaka på den styckade tiden.
· Drömma! Vad önskar du i ditt liv. Smått och stort.
· Leka! Kommer du ihåg när du var liten och du var så inne i leken att du glömde både tid och rum. Barn påminner oss om det.
Läs författare, krönikörer som vågar utmana din ”quickfix” med längre resonemang. Några av mina förebilder är Bodil Jönsson, Brene Brown, Oprah Winfreys supersoulsunday, Caroline Myss osv. Läs, lyssna och begrunda! VÄLJ vem du litar på och lyssnar på. Låt inte flödet om vad som är populärt bestämma det. Klok vägledning gör att vi stannar upp, tar oss tid att se helheten.
Kanske vi är fler som behöver göra en sak i taget? Tänk om vi alla är på fel väg!!
Att vi på allvar tror att mer, fortare, snabbare och småttigare är på riktigt effektivt?
Vem lurar vi? Känner vi oss lurade? Det är för att vi ÄR lurade.
Jamen det är så viktigt att visa framfötterna säger de på jobbet– SLUTA! Vem vill se dig trampa i fotlästen. Visa ditt hjärta istället, i balans med din hjärna. Ta ditt jobb på allvar. Fråga dig på allvar – varför gör du det här om du verkligen inte tror på det. Inte sen – NU. VAD hindrar dig egentligen från att ta dessa funderingar på allvar.
Var rädd om din tid – din tankekraft och din själ.
Den som vill att det du gör är meningsfullt.
Slutligen en studie från London university. Professor i kommunikation, Clifford Nass. Efter att ha lett 100 studenter genom ett serie om tre test, insåg forskarna i studien att de som är vana multitaskare – (Har många bollar i luften för jämnan) – betalar ett högt mental pris.
ALLT distraherar dem. De är grymma på det irrelevanta.
(”They´re suckers for irrelevancy”.)
Lycka till! Och tack för att du läst ända hit. Jag blir lika glad varje gång. //Birgitta
Vi har inte tid. Vi upplever den.
PS Meditera – är ett sätt att träna på att tysta alla andra tankar. Förstå att det är guld för din koncentrationsförmåga! Snart en krönika om detta…. 😊 Antingen genom ren mediation – eller genom att göra något där du kan släppa allt annat. Natur, klyva ved, monoton löpning osv osv.