32 Att välja – MEN…hur svårt kan det vara?! Eller Vilken väg vågar och vill DU välja?

Krönika 32
Handlar om konsten att välja rätt eller lätt väg.

Vi har alla ett val. Ha! Tänker du kanske – Vi har ju tusen och åter tusen val!
Ja det stämmer också, men för enkelhetens skull vill jag hävda att vi alla har ett grundval att göra. Som får konsekvenser, för alla dessa tusen och åter tusen val.   

I en till synes snårig värld har vi ETT val i taget att göra. Det är inte lätt. Verkligen inte alls. Men ändå, är det så. Ett val som återkommer gång på gång i vår vardag och under hela vårt liv.

Vi kan välja den ENKLA vägen

Och vi kan

Välja den RÄTTA vägen.

Vill du hellre lyssna på min krönika - gör gärna det!

När du tydligt för dig själv, gör detta grundval, så har du något att luta dig mot. VILL Du hitta den rätta vägen så kommer du att lyssna inåt. Du kommer att känna efter vad din/dina grundvärderingar säger dig och agera därefter. Du kommer att titta vidare inåt och uppåt för att så småningom hitta din ledstjärna i livet. När du hittat din ledstjärna (vilket kan ta många år) kan du rikta in din etiska kompass mot densamma. Varje gång du behöver göra ett litet val, eller ett större vägval, så kommer du att veta. Lyssna på kompassen. För du vet. Inuti. Det som är det rätta valet för DIG.

Den lätta vägen är att ”bara köra på” och göra som andra tänker och tycker. Kanske som du själv ”tror” är det rätta att göra, utifrån upplevda normer och traditioner. Du lyssnar – men lyssnar utåt. Vad säger andra, vad gör andra? Vad är det rätta enligt normen? Din ledstjärna vill inget hellre än att du hittar den, men det kräver att du öppnar dina ögon för att se efter den. Du kanske inte vågar lyssna? Vet att om du gör det får det konsekvenser som gör dig rädd och osäker. Du kanske inte vill? Så övertygad om att den lätta – ofta snabba – vägen är den bästa för dig. I alla fall nu.

Begrepp Vägval – Den stund du väljer väg. Valen kan vara små och de kan vara stora. De små uppkommer i en strid ström varje dag och du tänker oftast inte på dem. De större stannar du oftare upp inför. När vi ser tillbaka på tidigare större vägval i livet kan vi ofta se vilka konsekvenser det gav. Alla vägval handlar om att välja vilken väg du traskar på genom livet. Ibland delar sig vägen och är utan återvändo.

Har du ett vägval framför dig? Då hoppas jag att den här krönikan kan belysa några av de saker som är extra viktiga att tänka på när du väljer. Kom ihåg att det är ditt eget personliga val som ingen annan kan göra åt dig. Även fast vi ibland gärna vill tro att det är sant. Men låt oss återkomma till det lite senare i krönikan. Nu fokuserar vi på grunderna. Häng med! (Den lätta vägen är att sluta läsa krönikan, så vad väljer du?)

DEN ENKLA VÄGEN 3 frågor och svar.

• Vad innebär den? Tillfredsställ bara ditt Ego och dina grundläggande behov.

• Hur? Gör ingenting långsiktigt, och gör inget för andra som inte samtidigt gynnar dig själv.

• Konsekvens i ett längre perspektiv – Må bra på utsidan. Må till sist ”sådär” på insidan. När du är väldigt stark i ditt ego (och stark på utsidan) vill Människor runt omkring dig;  
  1. Lyfta upp dig på en piedestal och beundra dig. (Borgar för ett avstånd till vänner och andra.)
  2. Luta sig mot dig för att du verkar stark eller glad (Borgar för att du själv blir allt tröttare)
  3. Vara runt dig så länge du är framgångsrik i det du gör och få del av din strålglans.
  (Blir väldigt kallt när strålkastaren släcks)

DEN RÄTTA VÄGEN 3 frågor och svar.

• Vad innebär den? Nyfikenhet och integritet. Att lägga mer kraft för att uppfylla behov som gör att du växer; Att lära känna dig själv, göra skillnad och vara del i något större.

• Hur? Hårt arbete med att vara nyfiken och lära känna sig själv på djupet. Gärna med guide. Vara generös med det du lärt och dela med dig. Vara ödmjuk i att det ständigt finns mer att lära. Vara trygg i det man vet och stå för det även i tal och handling.

• Konsekvens i ett längre perspektiv– Själsstyrka och balans. Må bra inifrån och ut. Må bra på insidan OCH på insidan. Andra tycker om att vistas i din närhet bara för att du är den du är. Inte bara för vad du gör. Att kunna ge och ta emot villkorslös kärlek.

If you don´t know.
Learn.

When you know.
Teach. Maya Angelou

Haha tänker du – det är lätt. Jag önskar att jag kunde ge hålla med dig. Sanningen är att ingen av vägarna egentligen är lätta, mer än för stunden. Väljer du den lätta vägen, får det så småningom konsekvenser som gör att livet inte alltid blir så lätt. Du kan drabbas av ånger, tvivel, kortsiktig lycka som lätt dras undan av och beror på andra, tankar på meningslöshet, depressioner i omgångar och allra värst – bitterhet! Att livet inte blev som du hade tänkt, trott och hoppats. Och att det BARA är andras fel.

Den rätta vägen är sannerligen inte heller lätt. Att arbeta med sig själv är på riktigt hårt arbete! Dessutom pågår det genom hela livet. Det är många områden som ska bearbetas innan den rätta vägen känns någorlunda trygg och stabil även på insidan.

De 8 pelarna kan ge bra stöd längs den rätta vägen.
Jag har skrivit om åtta pelare i lika många krönikor (läs mer om helheten här) som vi behöver arbeta med genom hela livet.De är Perspektiv, Medkännande, Ödmjukhet, Generositet, Accepterande, Förlåtelse, Humor och Tacksamhet. I väldigt många självhjälpsböcker landar man i uppgiften att skriva ner vad man är tacksam för under dagen. Fortsätt med det! Men lägg därtill funderingar kring frågor som– Har jag varit medkännande idag? Har jag förlåtit? Mig själv och andra? Hur har jag visat min ödmjukhet? Har jag kunnat få perspektiv och klarat av accepterandets hårda skola idag? Har jag skrattat med mig själv eller vänner? Och en av de viktigaste – HUR har jag varit generös idag? Mot mig själv och mot andra. Villkorslöst? Det är ett livslångs arbete som när det är färdigt och vi funnit några av svaren, kan lämna jordelivet med ett leende.

Jaja – det är lätt för dig att säga. Jag har faktiskt andra som gör val åt mig. Alltså väljer jag inte själv. Det kan mycket väl vara så att andras val sätter andra vägar framför oss än de vi hade velat ha. Men jag kommer fortfarande ihåg Kjell Enhagers kloka citat för många år sedan, som öppnade mina ögon lite försiktigt på glänt för ett annat sätt att tänka. Det har hängt med sedan dess.

Jag kan ALDRIG ändra på det som redan har hänt.

Men jag kan ALLTID välja min inställning till det.
 Kjell Enhager, mental tränare. Konferens 2001

Jag vet att några tänker; Ja, ja – det är lätt för dig att säga! Det säger de som vet att jag har vuxit upp med ödmjuka och kloka föräldrar. Ja. De har rätt. Det har onekligen gjort vissa saker lättare i mitt liv. Däremot hävdar jag å det bestämdaste att det är helt irrelevant i denna krönika! Jämförelse är helt oviktig och tokig i sammanhanget då vi alla har våra unika historier! Vi behöver göra våra egna unika val och att det därför inte tjänar något till att jämföra oss. Däremot kan vi inspireras av människor som fått göra tuffa val, för att kunna välja den rätta vägen.

Varje människa har sin egen resa att göra, och intet trauma eller utmaningar längs vägen ska jämföras med den andres. Det är VERKLIGEN ingen tävling! Nej -jag menar verkligen vad jag säger. Att hitta sin själsstyrka genom att välja den rätta vägen – det är hårt arbete.

”Kultur – det är hårt arbete det!”
Petter Stordalen uttryckte detta i ett klipp under Almedalen för några år sedan. Det stämmer verkligen. Att arbeta med mig själv och min egen personliga utveckling, det är som att välja vilken kultur jag vill leva i. Vilken kultur vill jag ha inombords? Vilken kultur vill DU ha inombords? En som ger dig utmaningar, men där du tillåts växa? Eller en som antingen smeker dig medhårs sålänge ditt ego är tillfredsställt, och sen ger dig feta smällar när det inte alls går som egot vill? Dömande och hårt, eller kärleksfullt och vänligt?

Det här är min alldeles egna Birgittakultur!

Min egen unika Birgittakultur har ändrats med åren. Ja, den har definitivt förändrats på många sätt. Jag skulle nästan vilja påstå att jag är helt och hållet en ny person – men också med det lilla barnet inuti – på samma gång. Jag har gått från glädje och vänlighet, runt i en mängd loopar med dömande, beroende (av andras harmoni), frihetstörst till vilket pris som helst, ilska och ånger, tillbaka till vänlighet och kärlek. En enormt stor villkorslös kärlek. Till mig själv – och därmed till andra. För mig är det en enorm förändring. För dem som är runt mig kanske inte lika stor. Det är naturligt, eftersom min förändring av Birgittakulturen (kultur-resa) skett först och främst på insidan. Men nu vill utsidan också komma med. Jag har en ny röst som är starkare än någonsin. Stadig och trygg. Ni kommer att få höra mer av mig. Det är ett stort skifte. Men tillbaka till ego och behov. Jag ska ge en så klar bild som möjligt utifrån vad jag själv har lärt mig så långt.

Från Ego kommer ordet Egoistisk som vi gärna slänger oss med i olika sammanhang. Egot är absolut bra på ett sådant sätt att man bygger sin person kring det som är viktigt för en. Våra bas-behov är viktiga för oss och självklara. Vi har alla naturligt bas-behov av att överleva, (Överlevnad) att tillhöra en flock (Samhörighet) och att känna att vi har en meningsfull uppgift (Självkänsla). De är bra för oss och driver oss framåt. Det som är lurigt är när något bas-behov blir oproportionerligt stort.  Det är också lurigt när jag låter mitt bas-behov styra mitt beteende fullt ut. Jag blir egoistisk och vill tillfredsställa mitt bas-behov till vilket pris som helst.  För enkelhetens skull kan man säga att det är när jag märker att det bara är min hjärna som styr vad jag gör och tänker och inte jag själv, med mitt hjärta. Då blir det egoistiskt. Avståndet mellan hjärna och hjärta kallas ibland för ”världens längsta halvmeter”. Klurigt? Absolut! Det här är riktigt klurigt, men låt dig inte avskräckas utan ta till dig det som du är redo för.

(Här kommer snart en bild på en hjärna som bestämmer allt!? Kanske oproportionerligt stor? HÄR ÄR DET JAG SOM BESTÄMMER VAD DU SKA TÄNKA OCH GÖRA!)

Vad handlar detta om? I grund och botten handlar det om rädsla. Vi är rädda för att våra bas-behov inte ska bli tillgodosedda. Antingen i detta nu, eller senare. Att välja den enkla vägen är att alltid på kort sikt tillfredsställa våra egna bas-behov, och undvika eller få bort den rädslan som kan uppkomma om vi inte gör det. Jag utvecklar strax.

Vad är ett bas-behov? Vi har alla våra grundläggande mänskliga bas-behov. En överblick:

• Överlevnad. (Mat Sömn Trygghet Skydd Hälsa Pengar)

• Samhörighet (Familj Vänskap Harmoniska relationer Romantik Kroppslig närhet)

• Självkänsla. (Självförtroende Framgång Uppskattning Respekt Frihet)

Dessa grundläggande bas-behov har hjälpt oss att överleva genom historien och är viktiga för oss. Framförallt när det är RIKTIG fara. När vi verkligen har ett dödshot, när vi verkligen blir utestängda från gemenskapen, när vi verkligen inte får komma till vår rätt och vara betydelsefulla människor då någon annan på olika sätt trycker ner vår självkänsla. Det är viktigt på riktigt och kan vara farligt att ignorera. Det är AUTOMATIKEN i dem som ställer till det för oss! Och nivån på när vi tänker att vårt behov är tillfredsställt.

Nu börjar det krångla till sig, men ge inte upp. Jag ska ge tre exempel och lite grundkunskap.

Vi har alla ett behov av Kontroll.

Vi har alla ett behov av Uppskattning.

Vi har alla ett behov av Framgång.

När vi upplever att vi har kontroll, frihet, harmoni eller framgång – då är allt frid och fröjd. Det är när vi upplever att behov INTE blir tillgodosedda, eller att vi tror att det finns en RISK att de inte kommer att bli tillgodosedda som det är lurigt. När vi tappar kontrollen, inte får uppskattning eller känner oss misslyckade. Det år då Egoismen kan slå till förr än vi anar det. Vilket gör att vi reagerar automatiskt, låter BARA hjärnan bestämma och således väljer den till synes lätta vägen. Antingen vi vet om det eller ej. Oavsett konsekvenserna som kan bli.

Exempel kontroll: Alla har vi ett naturligt behov av kontroll. Utan någon som helst kontroll kan det bli kaos, så det är ett viktigt och nödvändigt behov för oss alla. Men för vissa är det så mycket viktigare än för andra! Gränsen för huruvida vi känner om vi har kontroll eller ej, i exakt samma situation är väldigt olika från person till person. 

När jag har ett extra starkt behov av kontroll, och jag plötsligt känner att jag antingen har tappat kontrollen över en situation, eller är på väg att tappa den. Då reagerar jag snabbare och starkare. Jag som nyss kunde lyssna lugnt på andra, jobba på i en bra takt – blir plötsligt enormt pressad när något händer som hotar min känsla av kontroll. Tankarna snurrar i hundra km i timmen, beskyllningar poppar upp, ”Om bara alla andra inte var så slarviga” – ”Om inte JAG var så slarvig.” Och en enkel lösning. NÄSTA gång ska de inte överraska mig. Jag ska ha hängslen, livrem och den perfekta excelfilen, eller verktyget för att göra det perfekta jobbet. Vi går helt enkelt in och överkontrollerar. Oss själva och andra. Ett beteende som tar väldigt mycket kraft och energi. Och faktiskt är egoistiskt. Allting kretsar kring att ”återfå” kontrollen – till vilket pris som helst.

Exempel Uppskattning: Det skulle kunna innebära att om man alltid är snäll mot alla andra, så kan man faktiskt vara egoistisk! Den som har ett extra stort behov av uppskattning, kan göra snälla saker mot andra bara för att få uppskattning och bli sedd. Om så bara för en kort stund. Kruxet med det är att om man då inte får uppskattning, så kan man bli besviken – och huga – än värre. Martyr. Men det är en annan krönika. Kom bara ihåg att när våra upplevda bas-behov är alltför starka, då kan de ställa till det för oss. Jag ska ge ett par exempel här. Mest för igenkänning. Av dig själv och/eller andras beteende och eventuell egoism.

Jag är BÄÄÄST!!

Exempel Framgång: För den som har ett extremt stort behov av att känna framgång kan det få tuffa konsekvenser för både omgivningen och en själv. När man drivs alltför hårt av att få känna sig framgångsrik kan det bli att man söker framgång till vilket pris som helst. Man kliver över andra. Man stjäl uppmärksamhet från andra. Man har ofta riktigt svårt att glädjas med andras framgång och känner sig istället mindre när andra är till synes riktigt framgångsrika. Om man är författare, eller flitig skribent kan det blir viktigare med likes och antal delningar, än själva skrivandet i sig. Om framgång är ens viktigaste behov, kan man offra både sömn, hälsa och vänner för att få känna det kortsiktiga rus det blir när man står överst på pallen. Bara för att finna hur tomt det är när ljuset slocknat. Då behöver man uppfylla det igen – och igen och igen.

För så är det med våra bas-behov. De blir aldrig för gott tillfredsställda.
De är som bumeranger. Jag får uppskattning från andra och är jättenöjd. Ett tag. En kort stund. Ända tills behovet behöver fyllas på igen. Och igen. Och igen. Det är alltså Omättligt. Det är också en del av livet.

Att lära sig om vilka behov som är viktiga för en, gör att vi kan lära oss att sätta oss i förarsätet igen på vår färd genom livet. För det är det som händer när vi låter bas-behoven styra oss. Vi sätter oss i passagerarsätet och låter någon annan – ja, egentligen vår hjärna köra den lätta vägen, utan att tänka efter vart vi faktiskt vill köra.  Att låta hjärtat vara delaktigt, gör att vi väljer den rätta vägen. Ja, låt hjärtat vara med när du väljer väg. OCH hjärnan. Tillsammans. Det är det som är – du!

Varför allt detta prat om att låta hjärtat också vara med och inte bara hjärnan? Jo – därför att – och här kommer en viktig poäng. Att välja den rätta vägen, innebär ibland den svåra vägen. Att göra något, fastän men är rädd. Att följa sitt hjärta fastän det kan ge konsekvenser. Att välja sitt hjärta och därmed växa. Som människa.

• Att våga medvetet släppa kontrollen – därför ”Att aldrig tappa kontrollen” innebär att du aldrig kan släppa den och får leva med ett kontrollbehov i hela ditt liv som ställer till det för dig. Då blir svårt att släppa in det som är roligt och spontant i livet.

• Att medvetet våga släppa sin egen upplevda sanning om att man ”måste vara framgångsrik för att vara någon alls” - och ändå våga tro att man är viktig. Annars kan man springa genom hela livet och tro att man som människa inte är mer värd än den lön man har.

• Att medvetet våga släppa sitt behov av frihet och ingå partnerskap i arbetet såväl som privat, fastän man är rädd för att bli inlåst och instängd. I gengäld kan man på riktigt få uppleva kärlek och varma relationer. 

Mitt eget gigantiskt stora behov av harmoni gjorde att jag ständigt såg till att ha harmoni runtomkring mig. (En omöjlighet jag vet!!!) Den enkla vägen att få harmoni på kort sikt blev för mig att låta bli att säga något, fastän jag inte höll med. Att se till att alla andra mådde bra. Att skapa en god stämning på ALLA sätt. Så gjorde jag i många många år. Att till sist välja den rätta – för mig svåra vägen var att medvetet välja disharmoni. Jag valde att säga ifrån, säga nej, och att sätta gränser,  fastän jag visste att det skulle bli konflikt. Att INTE säga ifrån – gör att man blir lite mindre sig själv. 

“Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

I Astrid Lindgrens odödliga berättelse om bröderna Lejonhjärta finns båda sorternas hjältemod. Jonatan Lejonhjärta hör till de orädda. Åh, vad hans lillebror Skorpan beundrar hans djärva oräddhet. Men utan att veta det är Skorpan precis lika modig som Jonatan och de andra frihetskämparna i Körsbärsdalen. De valde båda– den rätta vägen.

Hur kan vi då växa som människor? Finns det andra behov? JA! Ju mindre kraft vi lägger på att tillfredsställa våra bas-behov mer än nödvändigt, desto mer kraft och tid kan vi lägga på behov som får oss att växa. Som människor. Richard Barret i sin modell – The Leadership paradigm talar om tre Växa-behov:

1. Självmedvetenhet – Att lära känna sig själv och agera annorlunda

2. Göra skillnad – För sig själv och för andra. Villkorslöst.

3. Hitta sin livsuppgift – Först hitta den. Och sedan dela med sig av den.

Men hur GÖR man? I praktiken för att lära känna sig själv? Det här är mer än lovligt krångligt. JA – du har rätt. Det här är inte så lätt. Jag är 53 år och det har tagit med den mesta tiden att komma fram till många saker om mig själv och min egen användarmanual. Viktigast av allt – så har jag varit nyfiken på – hur funkar jag? Gått utbildningar i ledarskap på många plan. Läst böcker. Haft två mentorer som lyft mig på olika sätt genom att granska det jag sagt och visat på fler vinklar och på så sätt öppnat upp mitt seende – lite till. Och såklart numera min guide – Lillemor. Ännu viktigare. Jag inser att jag bara börjat. Det finns sååååå mycket mer att lära om mig själv, att jag kommit till en acceptans om hur lite jag faktiskt vet. Det är till och med befriande.

Här kommer några huller-om-buller-punkter förhoppningsvis med lite humoraspekt. Kanske hittar du en liten pusselbit eller nyckel till ditt liv, där du är just nu?

v  Att odla sin egen kultur, är att lägga fokus på att växa som människa och inte på att vara egoistisk.

v  Hur göra? Att lära känna sig själv, är att lära sig vilka behov som är extra viktiga för just dig. Det handlar om att ge dig tid. Att lyssna. På dig själv och din egen röst.

v  Jag väljer inte bara det som kortsiktigt får mig att må bra – utan det som stannar kvar efteråt och får mig att känna mig glad – på insidan.

v  I ett lag - Du väljer att passa bollen och inte bara göra mål själv. Lagkamraten som får passningen, får en möjlighet att växa. Och DU valde att vara generös. Trots att tränarna och föräldrarna kanske tyckte annorlunda.

v  Våga välja även i de små situationerna. Jag har en grön mössa, fastän ingen annan har det. Därför att jag tycker om den och den gör mig glad.

v  Jag väljer att öppna dörren för en dam vid affären. För att jag vill – oavsett vad mina vänner tycker.

v  Jag väljer att vara vänlig mot någon jag ännu inte lärt känna.

v  Jag väljer att lyfta fram andra människor som gör gott för andra. Rekommendera mera!

v  Du märker att din hjärna bestämmer åt dig och inte du själv. Kliv ur bilen och byt plats. Sätt dig i förarsätet och säg vänligt till egot att sluta styra när du har fått syn på det?

v  Du kan INTE välja den rätta vägen och samtidigt vara snål och egoistisk.

v  Vad kan hindra oss? Mönster. Arketyper. Traditioner. Inbillade Antaganden. Bråttomhet.

v  När vi tar oss tid – att läsa och fortsätta lära. Växer vi. I vår egen takt.

Det är dags att kliva ner från läktaren i ditt liv och välja. Grundvalet har DU. Men att bara prata räcker inte. Det handlar om att AGERA annorlunda. I fikarummet. I hissen. På bussen. I skolan. På jobbet i mötesrummet. Hur vet man vad som är rätt? Man lyssnar inåt. På den lilla rösten. Och går in i sin Modighetszon*. Du vet var den finns. Låt oss mötas där och växa tillsammans! //Birgitta

I believe your words of change when you actually act different.

*OBS – att många översätter comfort zone med bekvämlighetszon. Det blir lättare om vi översätter med trygghetszon. Dvs inte bara bekvämt, utan att vi känner oss trygga där vi är.

Modighetszonen går utanför trygghetszonen. Genom att prova att utmana den gör man det som kittlar, och är lite (eller mycket) läskigt.

Thankyou Diane van den Berghe för din utveckling av modellen ”from greytogreen” som gett baskunskapen i mycket av det jag skriver om våra behov.