39 Känslor från A-Ö? Eller Logiskt sett är det skitsmart att känna efter!

Krönika 39

Vill du hellre lyssna på min krönika - gör gärna det!

Det väcker ibland en matt trötthet hos mig när människor högljutt dömer ut andra för att de visar sina känslor, oavsett i vilket sammanhang. Dels kan det hindra personen från att vara sig själv nästa gång, åtminstone för dig. Dels är det ett steg närmare en i slutänden mörk dystopi, där INGEN visar några som helst känslor och alla visar bara sitt kontrollerade, tyglade och rent ut sagt både skrämmande och skittråkiga yttre. Det kanske låter avlägset i dina öron? Tro mig. Jag har fått beskrivet mången arbetsplatser och andra sammanhang som redan är där. Avstängt och avtrubbat.

Så min uppmaning kommer redan här, fall ifall du inte läser eller lyssnar på hela krönikan: 
Visa känslor och ha modet att vara dig själv. För din egen skull. Läser du ändå vidare, kommer också en lista på känslor från A-Ö som du kan ha nytta av genom livet. Att sätta ord på sina känslor är en viktig nyckel för livet.

Eufori. YESS-känsla. VI-känsla. Kommer bara när man vågat ställa upp i en match och riskerar att förlora. Extra stark om det är jämt och oväntat. Bild Unsplash.

Uppfångat om känslor från min uppväxt.  De har både uppmuntrats och hållts tillbaka.

• Haha – ska vi prata om känslor nu? Utropas det från tuffa killen längst bak i klassrummet med ett hånskratt som följer som tydligt visar hur FÅÅNIGT det verkligen är. Diskussionerna blir lama. Ingen vågar.

• Dags att skaka fram luggen va. Ska du gråta nu? Jag betraktas noga under följande stund, men håller masken. Jag håller masken – ha! Gråten kommer sen på kvällen. När jag är ensam.

• Förlåt att jag gråter! Så många gånger har jag i olika sammanhang generat yppat de orden. När en film berör. När någon sagt något snällt och jag blir rörd. När jag blir ledsen av nästan ingen anledning alls. Gråt ”är inte normalt” så jag ber om ursäkt.

• Jag är så arg så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så jag tystnar och låter allt gå inåt. Jag tar inte upp det igen. Jag vet inte hur jag gör. Att bli arg var inte något jag fick uppmärksamhet för när jag var liten. De sa: Du behöver inte bli så arg! Ilska var inte bra tänkte jag. Bäst att låta bli. Men det värker och pockar på inuti.

• Jag är inte ledsen – jag är förbannad! När jag låtit bli att säga ifrån och sätta gränser på arbetsplatsen går topplocket till sist. Det kallas tydligen Falsk sorg. Ingen lyssnar på orden som kommer– eftersom de blir förlägna av mina tårar. Jag tystnar eftersom tårarna sprutar ännu mer och jag är så arg, så arg. Det fullständigt kokar inombords och jag behöver ta hand om allt som vällde ut som lava. Stämningen blir knepig. Jag tar inte upp det igen.

• Jag skrattar – men bara lite tyst på bion. Man vill ju inte skämma ut sig och sticka ut.

• Jag kände mig stolt och glad och kraftfull. Inget av det sa jag. Men jag visste. När alla tittar på mig och jag spelar huvudrollen på skolans Teater i nionde klass. Märker förundran när de inser att jag kunde sjunga och spela teater på riktigt. En person säger att det var bra, men det är oviktigt. Vår teaterlärare litade på mig så att jag litade på mig själv. Jag sparade det minnet djupt inom mig. Jag vågade inte dela det med någon. Förrän nu.

ALLA tillfällen i livet som vi minns, har känslor inblandade. Läs det igen.

När du läst följande tre frågor, stanna upp och fundera gärna en stund för dig själv.  

1. När kände du dig riktigt stolt?

2. När kände du dig riktigt, riktigt arg?

3. När kände du dig så glad att du skrattade och skrattade och inte kunde sluta?

Skatter att hämta från din minnesbank. Det skulle vara underbart att lyssna in dina svar, men glad om du följde min uppmaning för din egen skull. Fick du gå långt tillbaka? Eller bara till förra veckan? Hur ofta visar du känslor? Det finns inget facit på vad som är rätt, men om ditt svar är ”ett halvår sen” så kan det vara väl värt att lyssna/läsa vidare på krönikan. Här finns skatter att hämta! Känslor berikar ju våra liv och gör att vi känner oss levande.

Skatta dig lycklig om du har barn utan I-Pad i närheten.
Du kan nämligen lära dig massor om dig själv!

Vi lär oss sätta ord på våra egna känslor när vi är mellan 6 månader och 2 år.
Som barn lär vi av vuxna i deras närhet, allra oftast våra föräldrar. Det är en riktig win-win, därför att om vi är ödmjuka som vuxna, så kan vi umgås med små barn och därigenom lära oss mer om våra egna känslor som vuxna. Barns signaler är nämligen tydliga och de är enormt receptiva (mottagliga) på ett helt annat plan än vi vuxna.  

ALLA människor känner känslor, MEN inte alla har fått lära sig SÄTTA ORD på känslorna de känner och kan därför inte alltid uttrycka dem.
Det kan finnas olika anledningar. Här är tre:

• De fick inte lära sig under den tiden då det är som enklast för hjärnan att lära sig det. Från ett halvt år till cirka två år. Det är under den tiden vi upptäcker världen, men ännu inte har språket att uttrycka oss med. De som lär oss är främst våra föräldrar, men även andra vuxna som umgås ofta med barnen. VÅRT vuxenarbete handlar om att sätta ord på det vi tror att barnen känner i olika situationer. Blev du besviken nu? Känner du dig arg inuti? Blev du ledsen? Du verkar glad!

• De uppmuntrades inte alls, eller motarbetades när de visade känslor och försökte få uppmärksamhet.

• De blev tillrättavisade när de blev arga, glada, eller visade andra känslor som inte var ”rätt” enligt den vuxne. Eller med tiden, av andra barn. Tillrättavisning kan ha skett med ord, utfrysning eller fysiska slag.

Är du förälder till ett litet barn idag, eller har något i närheten?
KOM IHÅG ATT TA BORT DIN FYRKANT SOM IBLAND FINNS MELLAN DIG OCH BARNET. Skapa kontakt och närvaro och ge dem språk för olika känslor. Hur ska de annars kunna lära sig sitt känslospråk om inte du är där och tolkar? Vänd barnvagnen MOT dig tills de är två år så att de kan se hur DU visar känslor. Det här låter kanske ”pekpinne-aktigt” men om du faktiskt blir provocerad av det jag skriver och det väcker känslor inom dig, ber jag dig att stanna upp. Fundera på vilka känslor du faktiskt känner. Jag skriver det nämligen INTE för att ”skriva dig på näsan”. Jag skriver det för att vara säker på att du som vuxen förstår hur viktig du är för barnets möjlighet att uttrycka känslor som vuxen. Det står jag för till 110%. Jag skulle vilja säga att det är vår viktigast uppgift.

Skiss Ernst Norlind Borgeby Slott Vilka känslor väcker bilden hos dig?

Föräldrar/Vuxna som överbeskyddar, bevakar, eller inte skyddar, eller ännu värre inte bryr sig alls, framförallt i bebis-ålder, påverkar ett barns utveckling negativt. Det kan bli både brist på känslor och faktiskt ”avstängdhet” i olika områden i kroppen. Det kan också bli en ”överkompensation” där man som vuxen visar alla känslor för allt och alla utan gränser.

Ett barn som däremot blir ”hemma i känslorna” lär sig att uttrycka olika känslor genom att gråta, skratta, skrika och le. Då kan barnet även som vuxen uttrycka vad hen känner. Om allt går bra blir barnet balanserad i sina känslor som vuxen. Att man kan känna sig själv på djupet utan att drunkna i känslorna. Sunda gränser och känslomässig stabilitet.

Ok – grundanledningen till att det är viktigt att sätta ord på mina känslor är för att förstå vad som driver mig framåt och skapar rörelse i mitt liv. Enklare uttryckt:

Känslor är till för att flytta på kroppen!

1. Känsla (i syfte att skapa) 2. Rörelse/Förflyttning/Emotion
(På Engelska 1. Motion  (i syfte att skapa) 2.Emotion)

Du känner en känsla därför att den ska förflytta DIN KROPP och DIG. Det är därför de finns!
DIN KROPP flyttas fysiskt och du rör dig. (Förflyttning av hela eller delar av kroppen)
DU blir rörd/berörd inuti. Något väcker dig. (Emotion/rörelse)

Vart ska vi då flytta KROPPEN? Och varför? Det finns två anledningar.

1.      Vi flyttar kroppen FRÅN Smärta (faktiskt och förväntad)

2.      Vi flyttar kroppen TILL Njutning (faktiskt och förväntad)

Fyra enkla exempel:
Jag flyttar kroppen från FAKTISK smärta.
Om jag råkar sätta handen på en platta känner jag smärta. (Känsla) Känslan av smärta gör att jag automatiskt drar bort handen. (Förflyttning)

Jag flyttar kroppen från FÖRVÄNTAD smärta.
Om någon skjuter en hård boll mot mig kan jag bli rädd. (Känsla) Det gör att jag snabbt flyttar mig och undviker den förväntade smärtan. (Förflyttning)

Jag flyttar kroppen till FAKTISK njutning.
Jag ser en stor flagga som gör reklam för glass. Mitt stora glass-sug poppar upp och jag känner mig glad och förväntansfull (känsla). Jag går och köper en glass och njuter av den. (Förflyttning)

Jag flyttar kroppen till FÖRVÄNTAD njutning.
Du älskar att shoppa. Du vet inte ännu vad du kan handla men pirrig förväntan på möjliga fynd och lusten att något roligt ska hända(känsla) får det att börja pirra inuti. Du tar dig till ett shoppingcenter och hoppas på njutning. (Förflyttning)

Hur kan dina känslor beröra DIG? Inuti? Och varför?
Det finns inget som heter ”slump” i naturen. Vi har känslor av en anledning. Anledningen till att du känner känslor och att de överhuvudtaget existerar handlar om att VÄCKA dig. Att vakna till, så att du fattar vad du håller på med. Så att du förändrar ditt beteende. EDu kan redan ha förflyttat dig som i exemplen ovan, eller gör det sen. Det kan också vara ett rent ”inuti-arbete”.

Äntligen! Pia Eriksson bakom #korsdragspoesi har skrivit en bok. Köp den!

Jag blir berörd på insidan.
Jag kan antingen lyssna på det, eller undvika känslorna och stänga av.

Jag blir berörd. Mina föräldrar kanske grälar hårt och jag sitter i trappan och hör.  Jag blir rädd (känsla) och börjar gråta för mig själv. (Emotion/Rörelse)

Jag vill bli berörd. Du älskar kanske skräckfilm. Som får dig att frysa till is och bli skiträdd (Känsla). Det gör att du går på skräckfilm en gång varje månad. Du hoppas att få känna den känslan igen och tycker om att ”vakna till” med hela ditt känsloregister. (Förväntad Emotion/Rörelse)

Jag tror att jag riskerar att bli rörd. En vän går bort. Du vet att du blir berörd av att gå på begravningar och vill inte gärna tappa ansiktet och visa känslor. Jag låter bli att gå. (Undvika Förväntad Emotion/Rörelse)

Kommer ni ihåg exemplet om killen som ropade högt och hånfullt längst bak i klassrummet om känslor? Jag fick för något år sedan reda på hela bilden. Han hade det riktigt tufft under sin uppväxt. Nu inser jag att när vår diskussion i klassen närmade sig ett för honom känsligt område, riskerade han sannolikt att börja gråta inför hela klassen. Det skulle verkligen ha förändrat hela bilden av vem vi trodde att han verkligen var, så det säkra var att upprätthålla fasaden av den tuffa killen.

VAD kan väcka känslor? Det enkla svaret är – ALLT.
Möten som uppstår och situationer vi ställs inför. Allt påverkar oss. Känslan är det första som ”drabbar oss”. Ju snabbare vi kan märka och sätta fingret på känslan desto mer kan vi lära om oss själva.

Finns det bättre eller sämre känslor? Sett ur ett hälsoperspektiv – JA!  De känslor som gör att vi dras neråt i mörker och pågår länge är inte bra. Alla ”Ytterligheter”. (Se stycke längre ner)
Därför är det viktigt att sätta fingret på dem. Sätta ord på dem. Jag känner mig – ledsen. Så att du vet säkert och kan stanna upp en stund och fundera på varför du känner dig ledsen, istället för att drunkna i känslan, eller låta den pågå för evigt.

Vi kan inte döva bara en del känslor.
När vi dövar smärtsamma känslor dövar vi de positiva känslorna också.
Brené Brown

Känslor finns ju där för att lära oss något. Det är därför det är så viktigt att våga närma sig både sitt ljus och sitt mörker. När vi möter vårt mörker, däri finns våra lärdomar. Kan vi sätta ord på dem och berätta vad vi känt, kan vi ändra på det som KOMMER att hända från och med nu. Vi kan få syn på mönster. Det finns alltid känslor vi inte vill kännas vid. De är våra”skuggjag”- som visar våra mörkare känslor. Det är dock här vi har störst lärande! Att märka och våga se, att du t ex är avundsjuk ger dig en möjlighet att fundera över var det kommer ifrån och hitta kärnan i din möjlighet att förändra dig.

När vi inte mår särskilt bra försöker känslorna än mer febrilt att fånga vår uppmärksamhet och berätta för oss att något behöver förändras. Är vi modiga tar vi reda på vad det egentligen handlar om. Det är den rätta vägen, som ofta innebär hårt arbete. Om vi väljer att INTE ta reda på vad vi känner och låter bli att fundera på varför, det kallar jag för den lätta vägen. Det är en lätt väg, men bara till en början. Med tiden upplever jag att människor som ”undviker, eller stänger av sina känslor” känner en allt större tomhet inuti. En tomhet som vill fyllas till varje pris. de ringer en vän och pratar om allt annat, utom hur de mår. De går på fester och dricker för mycket. De shoppar, får huvudvärk eller kastar skit på andra i sociala medier. De springer eller ägnar sig fanatiskt åt en sport och mål som inte är viktiga för mänskligheten. De begraver dig i arbete. De hittar alla sätt att tillfredsställa ditt ego – utom med kärlek till sig själva. Som innebär att stanna upp och lyssna på – sina egna känslor och ta dem på allvar.

Ta hjälp av kroppen för att hitta känslan. Hur gör jag då om jag faktiskt inte känner känslor? Ta hjälp! Börja också fundera och ge dig själv lite tid. De flesta människor har ändå känt flera känslor, men kan inte sätta ord på dem. Hjälp dem med det! Ställ frågor som börjar med kroppen.

• Kommer du ihåg den gången du skrattade så att du ”grät”. Vad var det som väcktes inuti?

• Jag vet att du älskar din hund. Vilka förnimmelser i kroppen har du när du tänker på honom?

• Börja med kroppen, för det är där allt börjar. Studera faktiska förändringar. Du kanske är ”spänd i magen” eller ”biter ihop käkarna”. Identifiera kärlek, rädsla och ilska. Dessa tre är en riktigt bra start.

Att få syn på dina känslor, är som att hitta en karta. Till dig själv! Till medvetandelandet!

Hjärnan släpar hjärtat på asfalten. Mina egna känslor som väcktes när jag såg bilden:
Avsky. Äckel. Förfäran. Grymt modigt gestaltande och beställd bild av #Webersarts

Var inte rädd för dina känslor. Men lär av dem!
Det är faktiskt därför de finns.

Den gyllene medelvägen Att hitta sin egen väg genom livet är en utmaning. För alla. Vi letar ständigt efter vägen och tänker att den ska finnas där, tydligt på plats. Så är det inte!
Den harmoniska vägen uppstår i balansen, i jämvikten mellan ytterligheterna. Så även för känslor.

Se det som en pendel som kan hänga stilla (i balans och jämvikt) eller pendla från den ena ytterligheten till den andra. (obalans). Ytterligheter förbrukar din energi. . Bild av Birgitta Bobergh SteP Education

Den gyllene medelvägen för känslor är; Känslomässig kontakt, förmåga att njuta, sunda gränser, förmåga att välkomna förändring, förmåga att känna på djupet, men inte drunkna i känslorna, röra sig graciöst, balanserad sexualitet och sensualitet. Att tina upp det som är iskallt och att inte slänga ut sin energi till allt och alla andra utan behålla det man behöver själv.

Hur gör man då – för att sätta ord på sina känslor! Brene Brown har gjort en ypperlig bok – Atlas of the Heart. Där listar hon ALLA känslor och vad de faktiskt innebär. Med bas i forskning och en enorm talang för att förenkla och berätta har hon gjort ett mästerverk vad gäller känslor. Jag har den som uppslagsverk! Med den som bas har jag blivit grymt mycket bättre på att uttrycka mina egna känslor. Både så att jag förstår mig själv OCH kan göra mig förstådd. Jag har gjort en översättning över hennes ord på bilden nedan. Ett tips är att ögna igenom listan. Fundera på vilka känslor du känner igen. Hennes bok uppkom när hon insåg att de flesta känslor människor kan relatera till är tre! Glädje, Ilska och Ledsen. Hon bestämde sig för att göra något åt saken.

Brene Browns lista på känslor. Känslor från A-Ö översatt av Birgitta Bobergh

Känslo-förnekares Paradox. Den som verkligen vill kontrollera sina känslor gör allt för att låta bli att fundera på dem. MEN det är då de växer de sig allt starkare inuti. Tills de kommer ut i okontrollerad form. Som gråt. Hysteriskt skratt. Våld. Värk. De pyser ut som gift. Antingen ut och förgiftar omvärlden. De du har runt dig. Dem du skriver elakt till. Eller inuti. Först i kroppen och med tiden – i själen. Vill du verkligen leva så? Avstängt?

Känslor är inte till för att kontrolleras.
De är till för att vi ska känna oss levande.

Känslor går inte att kontrollera. Det är det som gör det så skrämmande och underbart på samma gång. I en värld där vi lär oss att känslor inte har en plats – blir vi – demoniserade och fråntagna vår värdighet. Det är inte bara ovärdigt att inte få visa känslor. Det är farligt. För alla. Och grymt tråkigt!

Kreativitet väcker känslor.
När jag täljer och får ett Flow då känner jag ett inre lugn.
Ro. Stillhet. Förnöjsamhet.

Hur kan du utöva makt? Lär dig vilka resurser som faktiskt finns.

Känslor lyfter varsamt upp våra minnen som behöver bearbetas och uppfordrar oss att leva mer ”helt” , närvarande och medvetet. Själsligt. Var rädd om din själ.

Varm Kram Birgitta

Lyssna på HELA dig själv - inbegriper dina känslor.

TACK för att du läser/Lyssnar på min krönika. Skicka gärna en länk till någon du tror är nyfiken och också vill lära sig.