Krönika 49 Strategi för självinsikt.
Krönika 49 Eller Mönster och Ledtrådar i livets förunderliga väv.
Vill du hellre lyssna på min krönika - gör gärna det! Nästa gång blir ljudet bättre!
Sedan många år tillbaka mediterar jag regelbundet. Ofta kommer det ordslingor och bilder som klargör det jag går och tänker på. Ibland hänger de ihop även fast jag inte vet det till en början. Så var det förra sommaren. Då fick jag en vad jag kallar ”ledtråd” varje dag och till sist kunde jag knyta ihop dem när jag förstod att de hängde ihop.
Jag fick inte mindre än tolv ledtrådar till en ”lärande-cirkel” En spiralformad modell utifrån mönster som visar hur vi lär oss mer om livet självt och om det vi är med om. Eller med enklare ord – hur vi lär för livet.
För att levandegöra de olika ledtrådarna vill jag dela min berättelse. Kom bara ihåg att det är min berättelse och att varje berättelse är unik. Din också. Så var lyhörd för var du är och vilka ledtrådar som är för dig just nu. Ledtrådarna har hjälpt mig att se klarare på och lära av det jag redan har varit med om. De har också lärt mig att ställa de rätta frågorna. När jag ser dem färdiga tillsammans, inser jag att de är min livsstrategi, som jag kunnat skriva först nu när jag berikats med både ålder och erfarenhet. Riktigt bra Strategier tenderar ju att göra just det, komma till i efterhand. : )
Hela cirkeln är som en Intervju – ”Interview” Att blicka inåt, ställa frågor till dig själv och stå starkare när du är klar med hela varvet. Att ta reda på och veta vad du vill – på riktigt och bejaka det. Till sist. Och igen.
Begrepp Smultronstund: När det brusar inombords i stillheten
Ledtråd 1. Jag minns det ljusa i en fin stund.
Jag satt i solljuset och hade min dagbok framför mig. Jag var på en längre tågresa och hade all tid i världen. Min blick letade sig ut på landskapet som levde sig förbi i en kakafoni av färger. Favoritpennan var med, den som flyter lätt mot papperet. En ny vacker bok och oskrivna blad och ord som ville komma ut. Jag lyfte pennan och började skriva. Orden rann ut i och mellan raderna. Tid och rum försvann och jag var i en annan värld. En skapandevärld, där allt fick lov att vara precis som det ville. En varm vänlig energi, som ville väl och som ville att jag skulle uttrycka mig och – skriva.
Begrepp vägval. Att välja min väg.
Ledtråd 2. Den rätta vägen eller den lätta?
Den lätta vägen för mig, var att låta bli att skriva. Aldrig köpa vackra skrivböcker och inte uttrycka orden fritt. För det skulle ju tjänas pengar. Det skulle tas om hand, familj, hus och aktiviteter som sällan var mina. Det skulle göras ”riktiga saker”. Att skriva fritt från hjärtat var inte så prioriterat. I lilla bolaget var fokus på affärsnyttan nummer ett. Att skriva är sällan så lukrativt.
Att välja den rätta vägen kostar. Mod och övertygelse, åtminstone till en början. Jag var inte övertygad. Jag var inte heller så modig. Så jag tystnade ofta. La undan skrivboken och gjorde ”viktiga saker” först. Sen hann jag inte med att skriva. Det kom, om inte längst ner, så tillräckligt långt ner för att stuvas bort och undan i ett hörn någonstans. Till ”Senskaja-landet” som Lill Lindfors uttryckte det. SEN ska jag trivas och flyga fritt. SEN när jag blir pensionär då ska jag leva. SEN när jag får tid, bara inte nu. Framförallt inte nu!
Jag förstod inte då det jag så väl förstår nu. Att när man gör något från hjärtat och skapar skönhet, då bidrar man samtidigt till helheten. Det har inte alls med egoism att göra. Tvärtom faktiskt. Det är egoistiskt att INTE ta tillvara på de talanger och gåvor man fått till sig. För alla är vi bra på något, eller hur?
Eftersom jag ännu inte insett allt detta, fick jag först genomlida ”vändningen”.
Begrepp vändning. Jag vänder runt hörnet.
Ledtråd 3. Min vändning som innebar att sjunka djupt och inse att nu får det vara nog.
Jag var trött på ett djupare plan. Det var oändligt många intryck och många människor som ville ha min uppmärksamhet. Missförstå mig inte, jag älskade mitt arbete och min familj. Det var bara emellanåt tufft att få till balansen. Att ge, ge och ge utan att fylla på med tillräcklig energi tog på krafterna och jag blev trött efter en tid, även på insidan Pressen jag lade på mig själv att leverera var stundtals väldigt hög. Längtansfullt såg jag på min skrivbok och jag kommer tydligt ihåg tanken jag tänkte för mig själv. ”Där ligger du och väntar – du får allt vänta länge till!” Jag skrattade till åt mitt lilla skämt.
Paus. Stelnade till. Vaknade till!
Men….nej! ….Oj!
Plötsligt fick jag nya ord i mina öron som löd; ”Nu får jag allt göra annorlunda. Det är dags för mig att ändra på ordningen!” Förbryllad reste jag mig upp, med en nyfunnen yrvaken iver. Jag började med att rensa kalendern hela förmiddagen, gick sen iväg och satte mig med boken på en vacker plats. En termos med kaffe och – plötsligt försvann jag in i skapandevärlden. Precis som på tågresor förr. Jag kände att jag reste hem igen på något märkligt sätt. Inåt.
Jag hade insett att det var dags att vända och medvetet göra annorlunda än förut.
Runt hörnet kan det ligga en skatt av självinsikt.
Begrepp Energikälla. Därur hämtar jag min personliga energi
Ledtråd 4. Att hitta min grej och välja att göra den.
SOM jag skrev den eftermiddagen! Det var så många ord som ville trilla ut. Först huller om buller, senare i vågor och stycken. Till sist en vacker dikt, som satte allt jag skrivit kärnfullt på pränt.
Att skriva ger mig långsiktig energi. Det handlar inte om att det måste bli ett resultat. Det är att tilldela mig tiden att både fundera och skriva som är avgörande. Ibland blir det resultat som andra kan ha nytta av, men det är aldrig viktigast. Nej, det viktigaste är att aldrig sluta skriva – att alltid skapa skrivandestunder som gör att livet lever genom mig. Som gör livet värdefullt på ett djupare plan. Att skriva är min LÅNGSIKTIGA Energikälla att ösa ur som gör mig tillFREDS. Freden jag sluter är med mig själv.
Begrepp Avprogrammering: Att inse att du har en programvara som behöver bytas ut.
Ledtråd 5. Jag tog ut och betraktade det gamla jag trodde var sant.
Man kan ställa sig frågan som du kanske ställer nu, när du läser detta. Varför skriver hon inte bara då, om hon mår så bra av det! Hur svårt kan det vara?
Jag tänker ge dig ett genomtänkt svar, för här finns lärandet. För MIG var det svårt. Min gamla programmering som jag haft med mig ville nämligen inte TILLÅTA mig att skriva. Åtminstone inte om vad som helst och hur länge som helst. Framför allt inte på arbetstid! Hur skulle det se ut!? Jag insåg att det var en gammal sanning och jag behövde någon som kunde programmera om mig och få ett annat perspektiv. Till sist insåg jag att denna programmerare var jag själv.
Begrepp Perspektivbyte och twist; Att se saker från fler håll och inse att inte bara ett perspektiv är sant.
Ledtråd 6. Jag har ett nytt perspektiv – som guppar på ytan och väntar.
……………Tänk OM!?!
Tanken var väckt. Tänk om det är sant, att jag både KAN och FÅR skriva på arbetstid! Tänk om, när jag ger mig själv tid att skriva på arbetstid kan fylla på energi som räcker hela veckan? Tänk om det är dags och fullt ut möjligt att vända på ordningen när det gäller min långsiktiga laddning av energi. Att jag ser till att BÖRJA veckan med att fylla på genom att skriva fritt och SEDAN göra resten – med nyvunnen Energi.
Jag släppte taget om min gamla programmering och programmerade in följande; Jag kan, jag vill och jag vågar. Jag ger mig själv tillåtelse OCH uppmanar mig till en ny klok rutin som innebär att skriva varje måndagsförmiddag på arbetstid. Detta var stort i mitt liv och jag kände hur jag nästan lyfte från golvet när jag insåg hur rätt detta var för mig.
OBS – att resan inte stannar här. Nästa uppgift är avgörande för att ”tjoho-effekten” ska ha en möjlighet att hålla i sig. Nu börjar det bli viktigt på riktigt.
Begrepp syna: Att titta mycket noga från alla håll och vara riktigt ärlig med det du ser.
Ledtråd 7. Jag tog upp min gamla dolda sanning (programmering) till ytan och synade den med nya klara ögon.
Jag letade i mitt inre. Vad var det EGENTLIGEN som stoppade mig förut, från att göra det som faktiskt är bra för mig? Till sist hittade jag en gammal programmering som avslöjade min rädsla att ge mig hän. Den löd; Att skriva för sitt eget nöjes skull är slöseri med tid. Det var det jag var matad med. Från barndomen, från arbetsgivare, från vänner och från familjen och till sist från mig själv.
Ordväxling från gamla hemmet:
- Gör du något särskilt?
– Nja – jag sitter och skriver.
- Vad bra att du inte gör något viktigt– då kan du komma ut och hjälpa till istället.
Ordväxling från en tidig arbetsgivare:
- Sitter du här och gör ingenting.
- Jo – jag skriver för att hitta de rätta orden.
- Haha – det får du inte betalt för. Här är en ny lista att ringa på, jobba på.
Begrepp hjärnspöke: Mina djupaste rädslor inkapslade utan insyn, som hindrar mig från att göra det jag verkligen vill.
Ledtråd 8. Att gå hela vägen till botten och begrunda vad som ligger allra djupast innebär att hitta din verkliga rädsla när du förmår.
Jag gick verkligen till botten med mina gamla programmeringar och upplevda sanningar. Tog upp och inte bara synade dem utan begrundade hur de påverkat mig genom åren. Till sist ställde jag frågan till mig själv; Vilket var mitt tyngsta ankare att dra upp från botten? Här är vad jag hittade. Min allra djupaste dolda rädsla som höll mig fast i leran, var sorglig och bedrövligt förminskande.
”Mina ord är betydelselösa och gör ingen skillnad.”
När jag väl hittat dessa ord, ett riktigt gammalt Hjärnspöke och fick syn på dem förstod jag på djupet vad som verkligen hindrat mig. Stärkt av insikten kunde jag göra en ”Tvärtom-twist”. Det som är sant är helt enkelt tvärtom.!
”Mina ord är betydelsefulla och gör skillnad för dem som behöver dem.”
Hjärnspöket kved och sjönk ihop när min nya sanning fick luft. Jag vet och står stadigt i att mina ord är viktiga för MIG. Detta är min sanning som verkligen betyder något. Det som gör skillnad för mig, gör skillnad för världen. Jag är ju också en del av världen.
Begrepp hantverk: Verk av handen, att göra, att agera, att uttrycka.
Ledtråd 9. Våga ändra inriktning och livsstil när du rengjort botten ordentligt från gamla sunkiga o-sanningar. Ägna dig åt DITT Hantverk.
Hantverk har fler betydelser än rent hantverk! Mindre snack och mer verkstad!
Nu fanns inga hinder kvar och det var ”bara” att göra verkstad av min insikt och ägna mig mer åt mitt skrivande. Jag valde en omväg i mitt liv, som ledde till en varaktig förändring. Varje måndag förmiddag ägnar jag numera åt skrivande, utan dåligt samvete. Eftersom jag är egenföretagare styr jag själv över min tid, men det är inte automatiskt lättare för mig, utan handlar om valet att våga göra annorlunda och ta ansvar för att det är viktigt på riktigt. Det är inte heller mängden utan regelbundenheten som gör skillnad Att jag faktiskt tränar på mitt hantverk varje vecka och ”inte bara pratar om det”.
Jag började med att lekfullt prova mig fram. Att känna flödet och följa det. Att skapa ett friskt ”inlopp” och inflöde med nya texter, idéer och mod och att ge utrymme för det som vill komma ut, och få uttrycka mig.
Det har med åren utmynnat i krönikor, en Kalibreringsbok, smultronkort och flera texter till mitt företag. Men det började med att jag valde att ge mig hän åt min uppgift och veta att den är viktig, utan krav.
Numera har mitt skrivande blivit en naturlig del och orden flödar vackert och träffsäkert på ett helt annat sätt, än om jag fortsatt att ”önska mig tid att skriva”. Jag kan mitt hantverk och kan skapa vackert.
Begrepp flöde. Att något flyter utan avbrott och ger ro
Ledtråd 10. När jag skriver hittar jag vägen hem.
När vi blir äldre kan det ibland kännas som om att vi ”hittar hem”. För mig blev det tydligt att vägen hem, handlar om att verkligen våga ge mig hän och göra det som är viktigt för mig. Hemma är inte en plats, utan ett tillstånd. När jag lyssnar inåt är jag hemma på insidan av mig själv. Nyckeln är närvaro. Jag är hemma när jag är närvarande i något fullt ut och ger mig av. Stänger av allt brus och lyssnar på mig själv. Eller för den som vill – lyssnar på vad min själ och mitt hjärta vill säga.
Medvetenhet – det är att veta med sig att det finns mer värme inombords att hämta.
Birgitta Bobergh
Begrepp space- Att ge mig utrymme, plats, rymd.
Ledtråd 11. Att flyta med och låta det vackra komma till.
Jag badar i vattnet och flyter stilla på vattenytan. Sträcker ut ben och armar och låter vattnet hålla mig. Efter en stund går jag upp, sätter mig på en sten och lyfter blicken. Frågar mig själv – vart vill jag flyga? Jag byter för en stund plats med Ormvråken som seglar och flyger högt uppe i luften. Därifrån kan jag betrakta mig själv. Vad vill jag nu? Frågan kom från mitt inre när jag gav den plats och rymd. Det är så vi växer på insidan.
Begrepp nyfikenhet: Att upplåta plats åt det okända
Ledtråd 12. Frågor som visar vägen till nyvunnen självinsikt
Nu har jag gått hela varvet. För det är ett varv i livets spiral, en cirkel jag har vandrat. Genom hela varvet ställde jag frågor som behöver tid att besvaras. En i taget.
Nu lyfter jag blicken och ser tillbaka och ställer frågan; Vad har jag lärt mig? Jag skriver och skriver och klar finns denna berättelse, inte bara för mig utan för den som också är nyfiken på sitt eget liv. Som inspiration.
Varvet slutar inte på samma plats där vi börjar, utan en liten bit ovanför. Lite klokare längs vägen, det är därför vi inte är på samma ställe. Däremot behöver vi fortsätta. Ett varv till. Ett steg till. För att hitta det vi kom till jorden för.
För det är sanningen över alla sanningar. Du kom till jorden, för att du behövs. Jag kom till jorden för att jag behövs. Men vi kom av olika anledningar.
Att klura ut dessa, våra varför – är en del av livets spiralformade resa.
Vad vill hända nu? Denna fråga startar nästa varv. Med följdfrågor som; Vad ger dig skönhet och långsiktig energi?
Börja med att intervjua dig själv. Vad tycker du verkligen om att göra? När mår du riktigt riktigt bra? Vad ger dig en sådan där – långsam energi, som tar tid att fylla på, men som varar längre? Där har du några ledtrådar. Lycka till med dina varv!