Krönika 46 Mod att lyssna. Eller: Att lyssna handlar INTE om konst, utan MOD och vilja.

Krönika 46 Nio berättelser och funderingar om att lyssna – och att inte göra det.

Vill du hellre lyssna på min krönika - gör gärna det!

Det är få som uthärdar tystnaden numera.
Vilar i den.
Och ändå.
Behövs den mer än någonsin.

1. Första uppvaknandet. En berättelse om egen självinsikt.

Är du medveten om att varje gång jag säger eller berättar något för dig så relaterar du direkt till dig själv? Du lyssnar knappt klart och börjar sen direkt berätta om dina egna erfarenheter utan att fråga vidare hur jag upplevt det, eller vad jag tänker om det jag har sagt.

Det han sa var sant. Absolut sant. Ändå var det i stunden omöjligt för mig att hantera på ett vuxet sätt. Jag surnade till rejält (tuffa insikter har en tendens att ta fram det lilla barnet i oss) och gick snart därifrån, med en lätt smäll i dörren. För jag visste att det var sant – och det gjorde ont. Djupa självinsikter är sällan trevliga att ha att göra med. Ändå är jag honom evigt tacksam för att han hade både självinsikt och dessutom mod att riskera en konflikt, framför att låta mig vandra vidare ovetandes om att jag faktiskt inte lyssnade väl, utan var faktiskt snarare egocentrisk. När jag nu tittar tillbaka många år senare, så var det ett viktigt uppvaknande på min fortsatta resa genom livet. Numera är lyssnandet en av mina absolut starkaste och av många mest uppskattade egenskaper. Därför var det detta tema jag valde, när jag för ett tag sedan blev ombedd att hålla ett föredrag om mina erfarenheter så långt i yrkeslivet.

Samtliga 9 berättelser och funderingar handlar om MODET att lyssna. Mod och vilja. Det är för mig inte alls en konst. Snarare medvetet arbete på vägen mot självinsikt och att göra skillnad. I det stora och i det lilla. Det är också en av Ledarskapets allra viktigaste grundbultar. Om än mindre i rampljuset än de flesta andra egenskaper som brukar lyftas fram.

Det jag vet helt säkert är följande; Under alla mina yrkesår har jag bett erfarna människor jag mött i olika sammanhang att berätta om en riktigt bra chef och ledare som de träffat på under sin karriär. Jag ber dem sedan berätta om de viktigaste egenskaperna som kännetecknat densamme. På plats nummer 1-3 kom ALLTID; Förmågan att lyssna. Han/hon kunde verkligen lyssna och jag kände mig sedd och värdefull och kunde därmed växa själv och ville bidra med mitt allra bästa.

Så – jag lyssnade och lärde mer om lyssnandet över en längre tid. Dessutom lär jag fortfarande.

Berättelse 2. Vad innebär det att lyssna? LYSSNA-TRAPPAN

Lyssna-trappan ger oss en bra överblick på olika nivåer av lyssnande. Jag har gett den 4 nivåer.

Lägsta nivån. Att höra.
-Nehej! – Du ska inte ”Jag-hör-vad-du-säger-ande” till mig! Utropade en god vän i telefonen när någon uppenbarligen sagt de så vanliga orden; ”Jag hör vad du säger”. Vad det betyder i praktiken numera har blivit alltmer att höra – men ändå inte lyssna. Av olika anledningar. Man kan vara fast i sin egen uppfattning och har inte plats för någon annans tänkande. Eller så är man redan klar med sitt eget tänkande och vill ”politiskt korrekt” fråga om någon annan har något att säga om saken. Det är enkelt att känna igen nivån. Man känner sig möjligen hörd, men absolut inte lyssnad på.
Nivå 2. Att lyssna klart.
Var och en får ”sändningstid” och sänder i lugn och ro. Jaha – du tänker så! Ni lyssnar klart på varandra och sedan funderar du på vad det kan innebära för dig. Här finns en ”nytta” med samtalet. Du får berätta klart och någon lyssnar – även om det är mer för egen räkning än för den andres.
Nivå 3. Att lyssna klart och fråga.
Empatin tillkommer och den andre märker att du bryr dig om det som sagts OCH den som säger det. Jaha. Intressant. Hur tänker du vidare? Du lyssnar och är även intresserad av vad som ännu inte har sagts. Det hjälper den andre att få syn på mer än det som sagts och framförallt att denne får utrymme att bredda sitt eget tänkande.
Nivå 4. Att lyssna klart och tillsammans leda lyssnandet och samtalet till en högre nivå.
Att göra skillnad med sitt lyssnande. Att inte bara få lov att veckla ut sina resonemang, utan att få dem prövade. Att lyssna uppmärksamt utan att döma och nyfiket betraktande med nya aspekter. Sådana samtal som kan leda till nya strategier, klokare vägval och ökad självinsikt. För båda parter!

Vad tänker du om lyssnandets olika nivåer i Lyssna-trappan? Har du tänkt på vilken skillnad det faktiskt är när du möter någon som hanterar nivå 4? Jag undrar varför ”Lyssna-trappan” verkar lysa med sin frånvaro på kurser om klok kommunikation. (Kanhända för att jag ännu inte berättat om den för så många? :)

Att veta ATT det finns nivåer är en bra start. Att lära sig att använda rätt nivå för rätt samtal kan innebära en stor förändring i sättet att leda både sig själv och att leda andra. För att inte säga vad det gör med en verksamhet och med ALLA relationer.

Boberghs Lyssna-Trappa - Använd! Dela! Berätta!

3. Vad händer om det blir tyst?

Min resa på väg mot ett större lyssnande gick via meditation. Motvilligt första gångerna när jag som 32-åring skulle gå på yoga. ALDRIG hade jag fortsatt eller förstått vitsen med att sitta stilla och ”lyssna in sig själv!?!?” OM…. jag inte haft tio gånger som redan var betalda! I början satt jag kvar lite lätt som under protest, fastän jag valt det själv. Inuti hörde jag alla tankar spela ping-pong med varandra. Åh vad obekvämt…..sen när detta är klart, så ska jag…. Undrar hur föredraget imorgon ska komponeras…..lunchen! Jag måste komma ihåg lunchen!.....undrar om jag kom ihåg parkeringsavgiften…..det var länge sen jag ringde hem till mor o far….. osv osv. Vissa dagar var tankarna som ilskna och många bin i en bikupa och jag visste inte hur jag skulle få tyst på dem.

Till sist med hjälp av en oändligt tålmodig guide – med andningsövningar och lugn stretch – hittade jag vägen till…..min egen tystnad. Man kan säga såhär. Den satt långt inne! Jag var van att ha många bollar i luften. Jonglerade skickligt allihop och fick dem att landa där de skulle. Att för en stund få alla dessa tankar och bollar att istället landa vid sidan om och vänta med att fånga upp dem var för mig hårt arbete. Jag påminns om det ibland när jag träffar yngre människor som har lika hög takt som jag hade då. Det är inget fel på hög takt! Men för mig blev den höga takten ett högljutt instrument som ständigt spelade inuti och som jag hade svårt att pausa och än mindre ändra takten på.

Det var lättare att springa fort, än att stilla mig och höra vad jag själv ville.

Sedan många år mediterar jag varje morgon och hittar på så sätt min egen riktning för dagen och ett inre ”måbra” som spelar i en annan liga. Meditationen och tystnaden inuti har gjort att jag blivit fenomenalt bra på att lyssna på mig själv. OCH därmed andra. Med detta sagt vill jag lyfta fram att meditation inte är för alla. Däremot tänker jag att vi skapar ”meditativa – stillsamma stunder inuti” när vi gör monotona uppgifter som vi väljer själva. Att stryka. Klippa gräset. Fiska. Jaga. Gå ut i skogen och ”bara sitta”. Att måla ett rum eller en husgavel. Att njutdricka kaffe. Det är när vi gör plats för dessa som vi gör plats för lugnet inuti och låter tankarna först fara som de vill och sedan efter ett kort eller långt tag - stilla sig en stund.

Att meditera och att stilla sig
Är att hitta mellanrummen mellan tankarna
Och sedan träna på att utvidga dem
Och känna ro.
Birgitta Bobergh

*På en skala från 1-10. Hur bra är DU på att lyssna?*

4. Vem lyssnar du på?

Dags för en praktisk övning. Stanna upp ett tag och fundera på de retoriska frågorna. Stäng gärna av och låt tankarna vandra en stund innan du fortsätter och allra helst, skriv ner svaren.

Övning: Uppmärksamhetslistan.
Utgångspunkten är att vi har 100% uppmärksamhet att ”fördela”. Har du funderat på vart du riktar DIN uppmärksamhet? Vem brukar du lyssna på och vem eller snarare vilka personer och ”fenomen” får eller tar din uppmärksamhet? Med fenomen menar jag allt som inte är ”fysiska möten.” Tänk skärmar, sociala medier, och andra aktiviteter. Tänker du att det är svårt? Förenkla då i större grupper så att det blir görbart. Det viktigaste är att du får en stund att tänka efter hur det ser ut i ditt liv just nu.

A. Gör en lista och skriv först upp alla (eller några) personer och ”fenomen” som du lyssnar på/ger din uppmärksamhet till. Pausa sen innan du får fler instruktioner. Du får tolka uppgiften precis som den passar dig. Det viktigaste är att du tänker efter hur du sprider och riktar din uppmärksamhet.

B. Har du listan klar? Bra. Gör nu nästa steg i övningen och rangordna. Börja med vem/vad som får mest uppmärksamhet. Fortsätt sedan. Hur mycket får den? Gör en ungefärlig uppdelning i procent.

C. Ta nu en titt på din lista. Vilka tankar väcker den?
Är det få personer/fenomen som får din uppmärksamhet, eller väldigt många?
Är du själv med på listan?
Ger du dig själv tillräckligt med uppmärksamhet för att du ska få tid att tänka?
Är det en bra balans mellan vänner/jobb-åtaganden/sociala medier/familj/dig själv?
Och framförallt:
Skulle du vilja ändra på den? Slut på övningen.

Det är skillnad på att GE uppmärksamhet frivilligt och när någon TAR ens uppmärksamhet. Skillnaden ligger i närvaro och i energi. När någon TAR min uppmärksamhet utan att be om den, genom att t ex kräva den/prata högre/tystna så TAR det min kraft om jag inte är uppmärksam. Om jag GER någon min fulla uppmärksamhet är det något av det finaste man kan ge.

Två uppvaknande frågor när du tänker att någon (eller något) TAR din uppmärksamhet:

VILL jag lyssna nu, eller ska jag sätta gräns när någon bara verkar vilja TA min uppmärksamhet utan att fråga?
Pågår det stöld? Eller kan jag bli medveten om att det sker försök till stöld och sätta stopp.

OBS! Det är lika viktigt att bli uppmärksam OAVSETT om det är fysiska människo-möten eller ”fenomen”. Här följer två exempel.

Exempel 1. Stöld på arbetsplatsen. Tänk att någon kommer in på ditt arbetsrum. Du har precis kommit igång efter en stunds koncentration med ditt arbete. Dörren är öppen och in kliver någon som säger – Å vad bra att du är här. Har du hört det senaste som har hänt? …och personen pratar på. Kom ihåg en enkel fråga till att börja med. VILL du lyssna? Om ja, bra. Om inte? Säger du ifrån? Om svaret är nej -jag säger inte ifrån. Ställ dig då frågan – varför inte? (Krönika 11 kan vara intressant läsning om så är fallet.)

Ett tips när du vill göra annorlunda nästa gång. ”Vänta lite!” Så håller du upp handen och vänder dig till personen och säger: Du behöver inte TA min uppmärksamhet. Du kan få den. Vad är det du egentligen vill säga? Är det då viktigt på riktigt kan ett givande samtal utveckla sig. Om det faktiskt inte är viktigt, så går det rätt fort för den andre att avsluta, när den har någon som lyssnar. OBS – fall inte in i fällan att sitta och nicka uppmuntrande - för då kan det ta lång tid. Lyssna bara klart med ett vänligt ansikte. Det du gör är att DU väljer att rikta din uppmärksamhet gentemot personen, så din energi är intakt. Personen blir också mer fåordig och snabbar på.

Exempel 2. Infångad i nätet. Jag kollar lite snabbt. Har jag fått några kommentarer till mitt senaste inlägg på Instagram? Japp – vad roligt. Jag får en kort kick och blir glad. Svarar snabbt på dessa och ska lägga ifrån mig mobilen. Då fångar ett inlägg mitt intresse. Jag går in på personens sida och tittar mer. Oj – intressant. ….och så innan jag vet ordet av så är jag fast i ”Instagram-nätet”. Som en insekt i ett spindelnät. Den ena tråden starkare än den andre och framförallt FLERA trådar. En kvart går och snart en hel timme. När jag lyfter blicken och ser på klockan vaknar jag till sans. Men jag har ingen att skylla på, eller säga ifrån till! Det är BARA jag som låtit stölden ske. Jag känner mig plötsligt bestulen på uppmärksamhet trots att intentionen var att välja själv. Vad var det som hände? Jag bestämmer mig för att stänga ner appen och bara gå in när jag verkligen vill.

5. Lyssna på HELA mig själv.

Under pandemin hände det som ingen trodde skulle hända. Vi FICK inte träffas. Det fick till följd att många av oss fick träffa oss själva oavsett om vi ville eller inte. Isoleringen som pågick i många länder var kanske inte lika stark här i Sverige, men ändock blev det så i realiteten för väldigt många människor. Jag tänker att vi ännu inte har sett effekten av just det här över tid. Att så många fick mer tid att lyssna på sig själva. För mig innebar det att jag fick tid att lyssna på HELA mig själv.

HELA mig själv? Egot är rätt högljutt. Framförallt de första 40-50 åren i människors liv. (Läs mer om Herr Ego i krönika 40) När väl mitt ego och mina egoröster hade lugnat sig så kunde jag hörsamma den tystare inre rösten. Min egen röst. Mig själv. Mig själ(v) och min själ. Och den hade mycket att säga, nu när jag ÄNTLIGEN hade tid att stanna upp och lyssna.

Utan tystnad inga lärdomar. Birgitta Bobergh

Min upplevelse är att många hellre sysselsätter sig med vad som helst än att möta tystnaden inuti. Har du svårt att stanna upp och möta tystnaden? Du är verkligen inte ensam. Krönika 10 handlar om att ”Stilla sig”. Läs gärna den om du känner igen dig.

När vi tystnar kommer TANKARNA.

Tankar kan vara öronbedövande – härda ut. Stanna kvar. Det är bara tankar.
Tankar kan vara trassliga – Red ut dem. ”Kamma” så att du får färdriktning på dem. Rita. Måla.
Tankar kan vara kvävande – Starka tankar kan pocka på fysiskt. Stanna upp. ANDAS. Skriv sen.
Tankar kan vara överväldigande – (Drunknande) – Simma upp till ytan. Hämta en livboj. Stanna och förflytta dig för att få perspektiv och se helheten.
När du har fått syn på dina tankar och vet vad du tänkt. (tänker). Ställ frågan – vilka känslor väcker det inom dig? Vad är det som surrar, ringer, klämtar inuti? Får du kläm på det, har du hittat en viktig kärna till att lära dig mer om dig själv. Ta vara på den. Du har lyssnat. Lär.

Kan jag lyssna på ”halva” mig själv. Absolut. Jag kallar det att lyssna på mitt ego. När jag lyssnar på hela mig själv – så är själen med. Det som är JAG.

Hur lyssnasr jag på hela mig själv?

Stanna upp.
Betrakta vad som händer.
När du vågar göra det – fånga in dina tankar. Vilka är de? Hur beter de sig inuti dig? Vilken sort är de? Mörka. Ljusa. Neutrala. Lyssna på vad de säger.
Sortera ärligt. Vilka tankar är sanna på riktigt? Vilka tror du är sanna? Välj de som lyfter dig.

Några lärdomar jag “hört” när jag lyssnat noga

· Att jag har allt inom mig.

· Att släppa taget innebär att kunna se med nya ögon på det som varit.

· Att närvaro, stillhet och meditation tar mig dit – till min insikt.

· Att självmedvetenhet och själviniskt är min viktigaste uppgift.

· Att rikta min kraft, när jag blivit medveten om den.

· Att berätta om (lära ut) vikten av lyssnande, för inkännande.

6. Balans mellan intryck och uttryck.

En viktig nyckel för att kunna lyssna väl är att hitta sin BALANS mellan intryck och uttryck. (För att få en större förståelse – lyssna gärna på krönika 41 om att hitta din röst och ditt lyssnande.)

Intryck: Alla intryck som kommer via dina sinnen. Allt du tar in, lyssnar, ser, känner och förnimmer, smakar och luktar. Från platsen du är på, människor du möter och situationer som uppstår.

Uttryck: Alla uttryck som kommer ut via dig. Allt du säger, skriver, ritar, målar, dansar och alla sätt du kan komma på att uttrycka dig på. En blinkning, en beröring, din doft och din närvaro.

Att hitta din unika balans mellan intryck och uttryck är en uppgift som pågår hela livet. Intryck förändras och så gör även ditt uttryck. Du kan få för många intryck i förhållande till ditt uttryck. ALLA vill att du ska lyssna på dig och ALLA vill ha din uppmärksamhet samtidigt. Då kan du känna dig som en tryckkokare inuti.
Du kan också ha för få nya intryck i förhållande till ditt uttryck och kan då få känslan av tomhet. Du lyssnar inte på någon alls. Din förmåga att balansera intryck och uttryck handlar även om din förmåga att omvandla det du får till dig till ditt EGET uttryck. Men som sagt, detta är en krönika i sig. Krönika 43 Jag skriver INGEN på näsan. Däremot skriver jag krönikor. Det är så jag får MIN själ att blomma. Eller; Att värna om DITT sätt att uttrycka dig är ett ansvar. — Birgitta Bobergh

Du har två viktiga val att göra. 1. Välj dina intryck väl. 2. Välj att utrycka dig väl.

7. Att lyssna – eller att inte lyssna.
Det är inte en fråga. Det är ett aktivt val. Det är DITT val.

När någon säger något till dig har du ett av följande tre val.

Du kan vända dig TILL personen.
Lyssna klart. Visa att du lyssnar uppmärksamt. Låt bli att döma.
Du kan vända dig FRÅN personen.
Detta kan ske smygande eller tydligt. Men du ger inte personen din fulla uppmärksamhet. Du ”halv-lyssnar”.
Du vänder dig MOT personen.
Du avbryter sannolikt abrupt. Lyssna har du slutat med. Du attackerar. Det som sägs och/eller den som säger det.
(Inspirerat av forskning från Gottman insitute)

Det beror på vad de säger, tänker du. Ja. Sannolikt. Men du har faktiskt fortfarande ett val att göra OAVSETT vad personen säger. Fundera en stund på vad det valet EGENTLIGEN kan innebära.

Min berättelse. Enkelheten i dessa tre, att vända mig TILL, FRÅN eller MOT gör att jag lättare får syn på automatiska beteenden och ovanor i mitt eget liv. Att falla tillbaka i gamla hjulspår och vara ivrig och avbryta för att få in min röst i dialogen! Att ”hjälpa” den andre framåt om den går långsamt. Att tro att det händer något farligt om det blir tyst!

Min långa väg till att verkligen lyssna fick en uppfriskande klarsynthet på djupet när jag insåg följande: Det ÄR upp till mig om jag VILL lyssna eller ej. För så enkelt är det. Att vända sig TILL någon är att VÄLJA att lyssna både färdigt och fullt ut på det den personen vill ha sagt. Och om jag inte förstår, fråga och öppna upp. Det har inneburit en enorm skillnad i samtal. Det är också här MODET kommer in. Att VÅGA vända mig TILL även de som inte tänker, eller tycker som jag. Det innebär….att jag kan komma på att jag har….fel!

Being truly humble. I might be wrong about being right.
//Birgitta Bobergh

Att lyssna på djupet är att SE en annan människa. Det är den finaste gåvan du kan ge någon. Jag tänker att det också är därför som många av dem jag träffar, berättar att de ”inte brukar berätta såhär mycket”. Det stilla lyssnandet gör något med samtalet. Ett samtal där båda lyssnar på varandra på det sättet att de vänder sig TILL varandra –blir HELT. Det ger kraft och energi på ett djupare plan. I många självbiografier kan man läsa meningar som: Han/hon lyssnade verkligen på mig. Det gjorde att jag vågade/förmådde/kunde ta mig loss/vidare i livet.

Att lyssna fullt ut på någon kan innebära ALLT för någon annan just i det ögonblicket. Det är inte DU som väljer ögonblicket. När någon som inte brukar prata gläntar på dörren så ÄR det ögonblicket. Att missa ett sådant är som att slänga igen dörren framför näsan och tänka att de nästa gång vill berätta. Värdefulla ögonblick på riktigt.

8 O-klok kommunikation är rätt enkelt.

Att INTE lyssna är rätt enkelt! Från en i mitt tycke humoristisk synvinkel vill jag berätta om fyra vanliga karaktärsdrag som möjligen kan finna sin igenkänning? Kanske inte du – men en kompis? :)

Rådisar. Ger gärna och ofta råd. Oavsett om de är insatta i situationen eller ej och oavsett om de är ombedda eller ej. Det är inget fel på ett gott råd, men när de kommer automatiskt och ogenomtänkt speglar de oftare den som ger rådet än den som ”behöver” det.
Jakaniter. JAG KAN! och jag bara MÅSTE berätta det jag kan, oavsett om du vill höra eller ej. ”Jakaniter” har jag träffat åtskilliga under mina år med Styrelsekraft. De avslöjade sig genom att svara på ”retoriska frågor” ställda för att ge var och en tid för egen eftertanke vilket var syftet. Immuna mot tanken att andra med 20 års mer erfarenhet i rummet kan mer i vissa frågor.
Högtalare. Vill ofta och gärna höra sin egen röst, helst högt och tydligt och i stora sammanhang. Hörs ofta under klassiska frukostträffar när föredragshållaren öppnar upp för frågor. Det kommer aldrig frågor, utan personen vill bara höras och säga något som möjligen har med ämnet att göra, men ofta utan tydlig koppling till temat. ”Fejkfrågare”. Hörs jag så finns jag.
Intellektare. Istället för att förenkla, göra det mesta mer komplext. Under tiden kidnappar de sin ”publik” som utan att tillfrågas om de har tid eller lust, får höra dennes ofta ofärdiga tankar som bildas i mängd, ibland samtidigt som pratet kommer ur munnen. Inget tydligt favoritsägande men nämner gärna böcker de läst eller lyfter kända personer med eller utan relevans till ämnet.

Låter det elakt? Det är inte min mening. Jag har tyvärr själv provat samtliga karaktärsdrag. Fördelen är att när jag väl får syn på dem väljer jag aktivt att göra annorlunda, vilket fungerar för det mesta.

Att få syn på sina egna ”O-lyssna” ovanor är en bra start. Då kan jag välja att lyssna – som en vana!

Att O-lyssna är en vanlig Ovana.

Varför lyssnar jag inte på dig? Därför att jag sannolikt landat i grått och är upprörd. Sant är att när jag är upprörd och stressad är det FÖRSTA som händer att jag ….slutar lyssna. Både på dig och på hela mig. Med andra ord; När något påverkar mig så ”halv-lyssnar” jag. När jag väl märker detta halv-lyssnande kan jag välja väg. Antingen låter jag HELT bli att lyssna och stänger av. ELLER så stannar jag upp. Inser att jag halv-lyssnar och väljer att hel-lyssna. När jag är i grått ringer väckarklockorna.

Bli medveten om dina väckarklockor. Det finns åtskilliga och faktum är att jag har en hel workshop som handlar om detta. Om klok kommunikation till förmån för o-klok dito. Några vanliga väckarklockor undrar du? Absolut – här kommer några.

Jag slutar lyssna.
Jag ler och drar mig undan istället för att säga ifrån.
Skitsnack i korridoren utanför mötet.
Monologer och långa upprepande förklaringar.
Jag attackerar budbäraren eller det som sägs.
Jag låtsas som att det regnar.
Jag letar direkt (och utan att tänka) efter enbart det negativt – eller enbart det positiva.

Hur göra? Bli medveten om att du är i det grå. Välj att stanna upp och betrakta – dig själv och andra. Välj om du vill fortsätta o-lyssna – eller om du kan ta dig vidare och öppna upp dialogen. Detta låter sannolikt lätt och det är det. NÄR man tränat hela livet. och däremellan är det rent ut sagt ofta SKITSVÅRT. Därför att det handlar om att få syn på ovanor och ändra de till bättre vanor. En livsuppgift. Belöningen är enorm. Att ha samtal där BÅDA lyssnar aktivt och intresserat på varandra och på det som sägs är givande och vackert. Berikande på flera plan. Det är i mitt tycke – oändligt mycket roligare! Jag har skrattat så mycket mer trots att jag inte alltid fått höra om enkla upplevelser. För jag lovar. När du väl öppnar upp (eller fortsätter) att lyssna – så öppnar sig en annan värld. En levande livskraftig värld!

9. Att lyssna – är att lägga mindre tid på oviktigheter och småttigheter.

Med lyssnande – får du mer tid för ditt lärande och på att stå i din fulla kraft och lysa. Som bara du kan. Om inte DU har tid att vara DU. Vem ska då vara det?

Boberghs spiralmodell - SteP Educations arbetsprocess

Min erfarenhet det sista året pekar på något mycket viktigt. Jag tror att vi förvisso kan vara rädda för vårt eget mörker. Med det jag har lärt mig om att kliva fram och stå i min fulla kraft med allt vad det innebär, så tänker jag att de flesta av oss faktiskt är rädda för vårt eget ljus. För vår egen kraft.

Att säga att jag skrivit en bok. Att jag har författat en ekonomiutbildning. Att jag skriver krönikor och är en människa som värnar om orden och dess energi som jag laddar dem med. Att jag har skapat workshops för Ledarskap på riktigt, som verkligen fungerar. Det är inte skryt. Jag är stolt. När jag är fullt ut mig själv och står i min fulla kraft – så är jag en som inte bara pratar om Ledarskap, utan går före och gör som jag säger. Det blir på riktigt då. Att leva som jag lär – i praktiken. Och inte bara genom orden. Ödmjukt fortsätter jag att lära för livet, men nu är en tid att Lysa och lära ut.

TACK för att du har läst och lyssnat. Jag är så tacksam att du har hittat hit. Kram och ha en fin dag!

Your heart is trying to tell you something.
It´s time to listen to yourself. Deeply.

Varmt lycka till.

#lillaonsdagstanken Instagram (Här kommer också en notis när en ny krönika publiceras.)

//Birgitta Bobergh

PS! Beställ gärna Kalibreringsboken. Finns på en flik på denna websida! Perfekt till en längre ledighet. Kalibreringsboken — Birgitta Bobergh