Krönika 27 handlar om Humor. Det här var för mig det svåraste ordet att sätta fingret på. Vad är egentligen humor, mer än den sjunde pelaren för långsiktigt välmående? Efter mycket eftertanke (det är därför denna krönika dröjt) har jag kommit fram till att jag tänker på humor som något som förenar och skapar gemenskap i en mängd olika sammanhang, ofta genom skrattet.

Humor är Förmågan hos människan att framkalla glädjekänslor.

Krönika 26 handlar om pelare 6(8). Accepterande. Låt mig förtydliga. Accepterande innebär INTE – att acceptera att saker sker igen, att det varit rätt det som skett. Eller att det inte ska bli några konsekvenser. Vikten av att ta livet på allvar och arbeta hårt för att förändra det som behöver förändras, att sona det som behöver sonas. Innebörden är kraftfull! Motsatsen till accepterande är nämligen resignation och nederlag och….förnekande av det som är. En mörk dimma som lägger sig över beslutsamheten och möjligheten att förändra.

Krönika 25 handlar om pelare 5(8). Förlåtelse. Jag hör många ställa frågan: Varför förlåta? Det han/hon/jag gjorde är oförlåtligt!! Jag har själv ställt samma fråga. Med det jag ödmjukt lärt mig hittills vet jag att det är otroligt viktigt. Om vi inte kan förlåta när vi till sist är redo, sitter taggen kvar. I oss själva. Vi kan inte läka. Ett sätt att närma sig är att tänka: Hur illa allt ändå har varit, så är vi här för att lära oss mer. Att inte förlåta är att sätta stopp för den lärdom som någonstans kan finnas där. Nu när det ändå har hänt. Vad kan jag lära mig? Vad kan jag utifrån mina egna lärdomar lära till andra?

Krönika 24 handlar om pelare 4(8). Generositet. Ju tryggare och starkare du är i din självkänsla, desto lättare har du för att ge frimodigt och villkorslöst (utan att förvänta dig något alls i gengäld). Dessutom är generositet ett grundläggande behov! Det finns en hjärnkrets i hjärnan som kräver generositet för att du ska kunna må bra.

Krönika 23 handlar om pelare 3(8). Ödmjukhet. Det är brinnande angelägen kunskap och jag har lärt massor i ett för mig tidigare rätt ointressant ord.

Att vara ödmjuk är en så enormt viktig stark egenskap som behöver leda oss genom livet. Varför då? Därför att en av dess motsatser – förödmjukelse - kan få riktigt stora negativa konsekvenser. Både för oss själva och för andra.

Krönika 22 handlar om pelare 2(8), Medkännande. Jag undrar om någon någonsin har sagt till Putin hur viktig han är som människa? Jag skulle inte tro det. Men att skriva om Putin kräver en annan form. En saga. För det är för mig så nära ett monster man kan komma. Ett monster som ingen förstår och ännu värre. Ingen tycker om! Som kanske ingen någonsin visat medkännande för, på riktigt.

Krönika 22 visar på vad du och jag kan göra och vad vi absolut INTE ska göra. Kanske är det min viktigaste krönika hittills? Och det är viktigt. För nu krävs ett större MOD av dig och av mig. För vi måste stoppa draken så fort det bara går innan han ställer till ännu större skada! vi kan inte längre göra som vanligt. Mod att möta andra. Mod att möta oss själva.

Krönika 21. Pelare 1 (8) Perspektiv. Med stor nyfikenhet läste jag boken Glädje, då en av mina grundvärderingar är just glädje. I samtalen kom Tutu och Dalai överens om åtta pelare, som de menar bygger grunden till långsiktigt välmående. Läs det igen. Åtta pelare som bygger grunden till långsiktigt välmående. Ingen quickfix här inte, däremot en riktigt bra överblick för livslångt inre och yttre arbete!.

Sänder vi ut ”gift” så får vi tillbaka gift. Gift innebär vad som helst, som är utöver det vi FAKTISKT behöver. Det kan vara makt, lathet, mat, ego, ambition, fåfänga och egenkärlek, rädsla, ilska eller vad som helst.

Här är Krönika 20 som jag hoppas sprider motsatsen till ovanstående, vilket i mitt fall är glädje, kärlek och nyfikenhet.

Tycker du inte att det är viktigt att hitta ditt uttryck och att lyssna på din egen röst, att lyssna på dig själv? Låt mig då ställa en djupare fråga att fundera på. Vad innebär det att vara uttryckslös för dig? Fundera också på vad det gör med oss människor, med dig och med mig, när vi tappar vårt uttryck och vår inre röst. Hur fattigt blir inte det? och vad är då viktigt – på riktigt?

Krönika 19 sprider förhoppningsvis både ljus och tankar.

Har den oro du känt någonsin varit till nytta i ditt liv? För dig, eller för någon annan? Jag kan bara svara för mig själv, och svaret är lika enkelt som kort. Nej! Aldrig någonsin har oron hjälpt mig i något endaste sammanhang. Ändå är det svårt att låta bli. Varför blir det så och vad kan vi göra åt det? Krönika 18.

Så vad vill jag med denna krönika nummer 17? Jo – jag vill helt klart VÄCKA – öppna upp och ta ett steg fram och in i relationerna. Både dem du redan har och kanske försummat. Men också nya.
Det är dags att vi som har valt mellanvägen gör vår röst hörd. Att vi tar ett kliv fram och möts, på riktigt!

När skrattade du senast? Sådär hjärtligt? Spännande ord det där. Hjärtligt. Ett rätt finurligt sätt att säga, att hjärtat måste vara med fullt ut, för att adjektivet ska få kallas hjärt-ligt.

Vi behöver skratta för att må bra.

Vi behöver må bra för att skratta.

Vad som kommer först har en viss betydelse. Läs mer i Krönika 16 om humor och om skratt :).

Mod är att våga skapa fastän allt annat och många skriker – VA?!?!

Jag har en systerson. Han är en av de modigaste jag vet. Han har sen han var liten, haft en dröm om att skapa sig sitt eget datorspel. Han avvek från drömmen några år, när det ännu var för tidigt för omgivningen att förstå att det var något mer än ”bara en hobby”. Han såg redan då hela spelet framför sig. Alldeles själv, har han gjort en lång lång resa och är alltmer fokuserat på väg till sin dröm. Krönika 15 handlar om honom och skapande generellt. Mycket nöje.

Många av oss undviker att säga allt, eller att säga vad vi egentligen tycker. Vi har ALLA gjort det! Varför säger vi inte sanningen?

Det finns givetvis en uppsjö av svar. I Krönika 14 hittar ni funderingar kring det - och såklart nya frågor! Alla värd en ny krönika. 😊

Vi har alla berättelser inom oss. Berättelser som behöver berättas. Frågan är om vi tar oss tid att lyssna in dem när de kommer till oss. Frågan är också om vi verkligen förstår hur viktigt det är att vi berättar om dem så att de blir hörda. Kanske också att vi skriver, eller ritar ner dem – oavsett? Här är krönika 13. Min berättelse om min farmor, som jag alltid önskat att få träffa.

Krönika- Det är just ett sådant ord som kan få mig att börja fundera. Det är inte alldeles tydligt vad ordet egentligen betyder, vilket gör mig nyfiken. Plats för ordletande och möjliga tolkningar och metaforer. Tjoho! Häng på i Krönikan för nyfikna Nummer 12.

Jaha – så nu ska jag tänka på vad jag tänker också? Utbrister kanske en och annan som läser detta? Nej – vad DU ska eller inte ska, det har jag faktiskt ingen aning om. Jag utgår från mig själv, mina egna erfarenheter, det jag läser och skriver om just det. Jag skriver INGEN på näsan, kom ihåg det som mitt signum! :) . Krönika för nyfikna Nummer 11.

BILD från Webersarts Instagram

När vi väljer aktivt, sätter vi oss i förarsätet och behåller vår energi.

Det är INTE egoistiskt! Snarare tydligt.

Krönika nummer 10 för nyfikna här på Nyfiken.blog

– Nä nu får man stilla sig! Sa Moster Ida. Då satte hon sig stillsamt ner, blundade och liksom samlade ihop sig. Efter en stund var det färdigt. Då slog hon händerna på knäna och sa: - Nähä! Och började sysselsätta sig igen med allehanda sysslor. Krönika nummer 9 för nyfikna. Här på www.nyfiken.blog